Idag blir det en kort blogg! Alldeles för mycket arbete som måste skötas för att vinna val.
Men med skammens rodnad konstaterar jag att jag glömde att rapportera mitt hälsoval i söndags. Men idag kan jag konstatera att jag passerat ytterligare en gräns på väg ner! Vikt idag 91.9 kg. Det innebär att jag blivit 4,7 lättare sedan valrörelsen började.
Nu ska vi ha samtal om invandring både i Kristianstad och Malmö, en oerhört aktuell fråga som kräver sina svar.
torsdag 16 september 2010
onsdag 15 september 2010
KD kämpar mot SD
Jag blir bekymrad när Sverigedemokraternas idéer får så stort genomslag i samhällsdebatten, skriver Michael Anefur (KD), integrationspolitisk talesperson och riksdagledamot från Kristianstad.
Hur kan ett parti utanför riksdagen, sprunget ur rasistiska Bevara Sverige Svenskt (BSS), få påverka debatten som Sverigedemokraterna (SD) gör?
De har en politik bestående av nationalism – drömmen om ett Sverige som aldrig funnits – och en vilja att skapa ett Sverige utan invandrare, på senare tid omformulerat till muslimer.
De har en enda fråga som de driver och det är att invandringen ska stoppas. Sverige klarar sig utan invandrare, speciellt utan muslimer! Vad de inte säger är att utan invandrare så stannar Sverige!
Du skulle inte kunna få tag på taxi inom rimlig tid, torgförsäljningen skulle nästan försvinna för att inte tala om alla olika matställen som drivs av invandrare! Men än mer allvarligt skulle vara att stora delar av äldreomsorg och sjukvård skulle stanna, människor skulle inte få den omvårdnad de behöver.
SD talar om massinvandring utan att definiera vad de menar utan låter folk skapa sig en egen bild. Fakta är att 2009 fick cirka 20 000 flyktingar (inklusive anhöriga) uppehållstillstånd i Sverige. Det är inte någon massinvandring!
SD säger att alla invandrare får bidrag, att de kostar oss "svenskar" en massa pengar. Detta är inte sant! För att få en rätt bedömning av kostnad/intäkt måste man se personens hela livstid. Vi kostar alla de första åren men får sedan arbete och bidrar till samhället.
SD påstår att vi har svängdörrar in i Sverige. Detta är helt felaktigt då endast var fjärde av de asylsökande 2009 fick asyl och uppehållstillstånd. De övriga bedömdes inte ha tillräckliga skäl för asyl!
Sant är att alldeles för många invandrare får leva i utanförskap under alltför lång tid, vilket skapar ångest, frustration och en otrygg situation för alla.
Lösningen på detta är att var och en snarast ska lära sig svenska och komma i studier/praktik eller arbete. För att underlätta och snabba på detta har regeringen ändrat flera lagar så att på kraven och möjligheterna har ökat att omedelbart komma i sysselsättning. SD:s lösning är att de ska kastas ut!
SD vill inte ha integration utan assimilation. Integration är att bli en del av det nya samhället, leva efter dess lagar, lära sig språket men samtidigt få behålla och bidra med sin egen tradition och historia. Assimilation är att den nyanlände ska anpassa sig i allt och om man inte kan det ska man kastas ut!
Jag blir bekymrad när medierna och en del politiska partier låter SD styra sina uttalande. Jag blir bekymrad när stora tidningar ägnar helsidor åt vad som kan hända om SD kommer in i riksdagen!
Jag blir ledsen när integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) i sin bok för fram idéer att invandrarfamiljer inte ska ha samma rätt till föräldrapenning eller att invandrare ska få en särskild lön under miniminivån! Men jag blir glad när ingen av Alliansens partiledare nappar på idéerna.
Jag blir bekymrad när jag hör olika partiföreträdare uttrycka att det är dags att stänga kommungränsen eller skriva nollavtal med migrationsverket. Allt detta är uttryck för att den moraliska kompassen störs av den populistiska!
Vi och Sverige har allt att vinna på en utvecklad integrationspolitik som gör Sverige attraktivt när vi det närmaste årtiondet ska slåss med hela Europa om den arbetskraft som ska efterträda alla de som kommer att gå i pension.
En röst på Kristdemokraterna är en röst på ett mänskligare Sverige – för allas lika, unika och okränkbara värde!
Publicerad i Kristianstadsbladet 20100915
Hur kan ett parti utanför riksdagen, sprunget ur rasistiska Bevara Sverige Svenskt (BSS), få påverka debatten som Sverigedemokraterna (SD) gör?
De har en politik bestående av nationalism – drömmen om ett Sverige som aldrig funnits – och en vilja att skapa ett Sverige utan invandrare, på senare tid omformulerat till muslimer.
De har en enda fråga som de driver och det är att invandringen ska stoppas. Sverige klarar sig utan invandrare, speciellt utan muslimer! Vad de inte säger är att utan invandrare så stannar Sverige!
Du skulle inte kunna få tag på taxi inom rimlig tid, torgförsäljningen skulle nästan försvinna för att inte tala om alla olika matställen som drivs av invandrare! Men än mer allvarligt skulle vara att stora delar av äldreomsorg och sjukvård skulle stanna, människor skulle inte få den omvårdnad de behöver.
SD talar om massinvandring utan att definiera vad de menar utan låter folk skapa sig en egen bild. Fakta är att 2009 fick cirka 20 000 flyktingar (inklusive anhöriga) uppehållstillstånd i Sverige. Det är inte någon massinvandring!
SD säger att alla invandrare får bidrag, att de kostar oss "svenskar" en massa pengar. Detta är inte sant! För att få en rätt bedömning av kostnad/intäkt måste man se personens hela livstid. Vi kostar alla de första åren men får sedan arbete och bidrar till samhället.
SD påstår att vi har svängdörrar in i Sverige. Detta är helt felaktigt då endast var fjärde av de asylsökande 2009 fick asyl och uppehållstillstånd. De övriga bedömdes inte ha tillräckliga skäl för asyl!
Sant är att alldeles för många invandrare får leva i utanförskap under alltför lång tid, vilket skapar ångest, frustration och en otrygg situation för alla.
Lösningen på detta är att var och en snarast ska lära sig svenska och komma i studier/praktik eller arbete. För att underlätta och snabba på detta har regeringen ändrat flera lagar så att på kraven och möjligheterna har ökat att omedelbart komma i sysselsättning. SD:s lösning är att de ska kastas ut!
SD vill inte ha integration utan assimilation. Integration är att bli en del av det nya samhället, leva efter dess lagar, lära sig språket men samtidigt få behålla och bidra med sin egen tradition och historia. Assimilation är att den nyanlände ska anpassa sig i allt och om man inte kan det ska man kastas ut!
Jag blir bekymrad när medierna och en del politiska partier låter SD styra sina uttalande. Jag blir bekymrad när stora tidningar ägnar helsidor åt vad som kan hända om SD kommer in i riksdagen!
Jag blir ledsen när integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) i sin bok för fram idéer att invandrarfamiljer inte ska ha samma rätt till föräldrapenning eller att invandrare ska få en särskild lön under miniminivån! Men jag blir glad när ingen av Alliansens partiledare nappar på idéerna.
Jag blir bekymrad när jag hör olika partiföreträdare uttrycka att det är dags att stänga kommungränsen eller skriva nollavtal med migrationsverket. Allt detta är uttryck för att den moraliska kompassen störs av den populistiska!
Vi och Sverige har allt att vinna på en utvecklad integrationspolitik som gör Sverige attraktivt när vi det närmaste årtiondet ska slåss med hela Europa om den arbetskraft som ska efterträda alla de som kommer att gå i pension.
En röst på Kristdemokraterna är en röst på ett mänskligare Sverige – för allas lika, unika och okränkbara värde!
Publicerad i Kristianstadsbladet 20100915
tisdag 14 september 2010
SD behöver motstånd!
Efter flera debatter med SD-företrädare inser jag att deras sammanslagning av invandrare till ett enda stort kollektiv får fotfäste hos vissa medborgare. SD har en förmåga att rycka statistik ur sitt sammanhang, att bara delvis redovisa siffror, att ge alla skulden om en eller några gjort fel. SD säger att vi är inte emot invandring och sedan kommer det "MEN" och så ramlar fördomar, osanningar och allmänt tyckande ut ur munnen. Det värsta är att så få människor vet hur det egentligen ser ut med invandring och integration. SD kan påstå att vi har massinvandring utan att alls tala om hur den ser ut! Och det värsta är att ingen frågar. 2009 fick 102 000 personer uppehållstillstånd/uppehållsrätt i Sverige. Av dessa var cirka 20 000 flyktingar (inkl anhöriga) som fick asyl och uppehållstillstånd. Resterande 82 000 var mestadels EU-medborgare som arbetskraftsinvandrat. Det var studerande, adoptivbarn, kärleksinvandrare och självklart anhöriga till många av dessa. Allra största delen av de 82 000 är självförsörjande och borde inte vara något problem ens i SD:s värld!
Enligt mig och kristdemokraterna har vi ett moraliskt ansvar att skapa en tillflyktsort för personer som flyr från krig, förföljelse och tortyr. Det är inte fråga om ekonomi utan moral och medmänsklighet. Kristdemokraterna står för lika, unikt och okränkbart värde för alla inte bara för de som råkar vara födda i Sverige. Kristdemokraterna är den allra klaraste motpolen till SD som har sitt ursprung i den klart rasistiska rörelsen Bevara Sverige Svenskt (BSS), det borde få många att fundera på om man kan lägga sin röst på ett sådant parti.
SD påstår ofta att de vill satsa mer pengar i flyktingarnas hemländer eller närområde. Framför allt vill man att UNHCR ska få mer resurser. Detta kan ju låta behjärtansvärt MEN samtidigt vill SD i sin skuggbudget minska biståndet med 30%! Där föll den trovärdigheten rejält. Vi kristdemokrater är väldigt stolta över att Alliansregeringen för första gången bibehållit biståndet på 1%-nivån trots den genomlidna krisen.
Integrationen har inte blivit så bra som den skulle kunna vara, mycket pga att den asylsökande under alltför lång tid var förbjuden att läsa svenska, studera, praktisera och arbeta. Enda alternativet var att sitta och vänta på besked, detta var det rödgröna gängets politik. Alliansregeringen har ändrat detta! Nu möts flyktingen av Arbetsförmedlingen och inte av socialtjänsten. Vi vet att alla vill vara med och bygga Sverige och då ska man få goda möjligheter att göra detta, inte behöva sitta sysslolös och vänta. Ingen behöver ha så stor fantasi för att inse hur förödande det är att bara vänta och inget veta om framtiden.
Det som ska bekämpas är utanförskapet och inte människorna och det finns inget parti som tydligare gör denna åtskillnad än kristdemokraterna. Vi fiskar aldrig i grumligt vatten för hela vår ideologi bygger på ALLAS lika, unika och okränkbara värde.
Enligt mig och kristdemokraterna har vi ett moraliskt ansvar att skapa en tillflyktsort för personer som flyr från krig, förföljelse och tortyr. Det är inte fråga om ekonomi utan moral och medmänsklighet. Kristdemokraterna står för lika, unikt och okränkbart värde för alla inte bara för de som råkar vara födda i Sverige. Kristdemokraterna är den allra klaraste motpolen till SD som har sitt ursprung i den klart rasistiska rörelsen Bevara Sverige Svenskt (BSS), det borde få många att fundera på om man kan lägga sin röst på ett sådant parti.
SD påstår ofta att de vill satsa mer pengar i flyktingarnas hemländer eller närområde. Framför allt vill man att UNHCR ska få mer resurser. Detta kan ju låta behjärtansvärt MEN samtidigt vill SD i sin skuggbudget minska biståndet med 30%! Där föll den trovärdigheten rejält. Vi kristdemokrater är väldigt stolta över att Alliansregeringen för första gången bibehållit biståndet på 1%-nivån trots den genomlidna krisen.
Integrationen har inte blivit så bra som den skulle kunna vara, mycket pga att den asylsökande under alltför lång tid var förbjuden att läsa svenska, studera, praktisera och arbeta. Enda alternativet var att sitta och vänta på besked, detta var det rödgröna gängets politik. Alliansregeringen har ändrat detta! Nu möts flyktingen av Arbetsförmedlingen och inte av socialtjänsten. Vi vet att alla vill vara med och bygga Sverige och då ska man få goda möjligheter att göra detta, inte behöva sitta sysslolös och vänta. Ingen behöver ha så stor fantasi för att inse hur förödande det är att bara vänta och inget veta om framtiden.
Det som ska bekämpas är utanförskapet och inte människorna och det finns inget parti som tydligare gör denna åtskillnad än kristdemokraterna. Vi fiskar aldrig i grumligt vatten för hela vår ideologi bygger på ALLAS lika, unika och okränkbara värde.
lördag 11 september 2010
Invandring - en möjlighet för svensk landsbygd
Det som är problem idag behöver inte nödvändigtvis vara problem imorgon. Detta gäller inte minst arbetslöshet och integration. Idag är arbetslösheten hög, inte minst bland ungdomar och invandrare. Detta föder frustration som ibland tar sig politiska uttryck som bildande av partier och avståndstagande från flyktingmottagande. Ser vi framåt kommer dessa problem inte att vara bestående, skriver Michael Anefur (KD), riksdagsledamot och integrationspolitisk talesperson.
Vi står inför stora pensionsavgångar när 40- och 50-talister går i pension. Detta möts på två sätt, dels med den stora ungdomskullen från 1990-talet och invandrare som inte har arbete. Så för både ungdomar och invandrare ser framtiden ljus ut.
Det stora framtida problemet är att skillnaderna mellan stad och land kommer att förstärkas. Städerna får en ökande och yngre befolkning men för mindre kommuner och landsbygd gäller det motsatta förhållandet, befolkningen minskar och blir äldre. Detta leder till svåra situationer för industri, lantbruk och välfärd.
Hur ska man kunna få någon som kan ta över jordbruket, hur ska de mindre industrierna få arbetskraft och vem ska arbeta i hemtjänst, vårdcentral och skola? De unga flyttar till studieorter och storstäder, kvar blir de som gått eller snart kommer att gå i pension.
En positiv faktor är att Sveriges befolkning ökar genom invandring. Ett sätt att möta situationen är att på olika sätt få invandrare att bosätta sig där arbete och bostäder finns. Låt mig ge min bild om hur framtiden kan se ut.
En del av de arbeten som finns inom jordbruk och mindre industrier kräver inte så mycket utbildning. Viktigare är erfarenhet och viljan att lära sig. Det finns invandrare som varit jordbrukare i sitt hemland och som med smärre utbildningsinsatser skulle kunna arbeta inom jordbrukssektorn.
Likaså finns det arbeten inom välfärdssektorn som inte kräver orimligt långa utbildningar innan man kan börja arbeta och sedan förkovra sig genom internutbildningar och vunnen erfarenhet.
Förutom möjligheten att få arbete och egen försörjning finns det oftast tillgång till bostäder med rimliga prislappar i mindre kommuner.
Den som får erbjudande om arbete och egen försörjning är, inom rimliga gränser, tvungen att ta den möjligheten, detta gäller både invandrare och svenskfödda. Vi kan se att integrationen fungerar allra bäst i mindre kommuner där den invandrade både får arbete, naturligt språkträning och blir en del av det sociala livet i form av föreningsliv.
Språket är utöver arbete en nyckelfaktor för att integrationen ska lyckas och bäst lär man sig språket genom att få tala det med svenskar på arbetsplatser och på fritiden.
De kommuner som ser att demografin pekar åt fel håll, att invånarna blir färre och äldre, borde redan idag ta kontakt med arbetsförmedlingen och påvisa vilka behov av arbetskraft de har närmaste åren samt redovisa hur bostadssituationen ser ut. Kommunen och arbetsförmedlingen borde skriva ett kontrakt om hur många ungdomar och invandrare som kan få tillgång till arbete och bostad. Likaledes borde man definiera vilka yrke man är i behov av och tillsammans med arbetsförmedlingen lägga upp specialdesignade utbildningar för både språk och yrkeskunskap.
Ett sådant aktivt samarbete mellan kommun och arbetsförmedling skulle leda till att den prognostiserade nedgången vänds till en positiv utveckling för landsbygden och de mindre kommunerna. Men det går inte att vänta, åtgärder måste vidtas idag för att få tillräcklig effekt när de stora pensionsavgångarna kommer. Utsatta kommuner som inte vidtar aktiva åtgärder kommer att stå utan möjlighet att driva jord- och skogsbruk i nuvarande omfattning. Hemtjänsten kommer inte att hitta personal att anställa och vårdcentralen riskerar att få stänga. Likaså kommer förskolor och skolor att drabbas av personalbrist.
Men detta är inget scenario som måste inträffa utan det går att både hindra och vända till en positiv utveckling, en utveckling som verkligen är en vinna - vinna situation.
Kanske kan vi då få se en utveckling där byskolor öppnas igen, affären återuppstår och fotbollslaget avancerar i seriesystemet, detta är möjligt när gammel- och nysvenskar hjälps åt och drar åt samma håll.
Vi står inför stora pensionsavgångar när 40- och 50-talister går i pension. Detta möts på två sätt, dels med den stora ungdomskullen från 1990-talet och invandrare som inte har arbete. Så för både ungdomar och invandrare ser framtiden ljus ut.
Det stora framtida problemet är att skillnaderna mellan stad och land kommer att förstärkas. Städerna får en ökande och yngre befolkning men för mindre kommuner och landsbygd gäller det motsatta förhållandet, befolkningen minskar och blir äldre. Detta leder till svåra situationer för industri, lantbruk och välfärd.
Hur ska man kunna få någon som kan ta över jordbruket, hur ska de mindre industrierna få arbetskraft och vem ska arbeta i hemtjänst, vårdcentral och skola? De unga flyttar till studieorter och storstäder, kvar blir de som gått eller snart kommer att gå i pension.
En positiv faktor är att Sveriges befolkning ökar genom invandring. Ett sätt att möta situationen är att på olika sätt få invandrare att bosätta sig där arbete och bostäder finns. Låt mig ge min bild om hur framtiden kan se ut.
En del av de arbeten som finns inom jordbruk och mindre industrier kräver inte så mycket utbildning. Viktigare är erfarenhet och viljan att lära sig. Det finns invandrare som varit jordbrukare i sitt hemland och som med smärre utbildningsinsatser skulle kunna arbeta inom jordbrukssektorn.
Likaså finns det arbeten inom välfärdssektorn som inte kräver orimligt långa utbildningar innan man kan börja arbeta och sedan förkovra sig genom internutbildningar och vunnen erfarenhet.
Förutom möjligheten att få arbete och egen försörjning finns det oftast tillgång till bostäder med rimliga prislappar i mindre kommuner.
Den som får erbjudande om arbete och egen försörjning är, inom rimliga gränser, tvungen att ta den möjligheten, detta gäller både invandrare och svenskfödda. Vi kan se att integrationen fungerar allra bäst i mindre kommuner där den invandrade både får arbete, naturligt språkträning och blir en del av det sociala livet i form av föreningsliv.
Språket är utöver arbete en nyckelfaktor för att integrationen ska lyckas och bäst lär man sig språket genom att få tala det med svenskar på arbetsplatser och på fritiden.
De kommuner som ser att demografin pekar åt fel håll, att invånarna blir färre och äldre, borde redan idag ta kontakt med arbetsförmedlingen och påvisa vilka behov av arbetskraft de har närmaste åren samt redovisa hur bostadssituationen ser ut. Kommunen och arbetsförmedlingen borde skriva ett kontrakt om hur många ungdomar och invandrare som kan få tillgång till arbete och bostad. Likaledes borde man definiera vilka yrke man är i behov av och tillsammans med arbetsförmedlingen lägga upp specialdesignade utbildningar för både språk och yrkeskunskap.
Ett sådant aktivt samarbete mellan kommun och arbetsförmedling skulle leda till att den prognostiserade nedgången vänds till en positiv utveckling för landsbygden och de mindre kommunerna. Men det går inte att vänta, åtgärder måste vidtas idag för att få tillräcklig effekt när de stora pensionsavgångarna kommer. Utsatta kommuner som inte vidtar aktiva åtgärder kommer att stå utan möjlighet att driva jord- och skogsbruk i nuvarande omfattning. Hemtjänsten kommer inte att hitta personal att anställa och vårdcentralen riskerar att få stänga. Likaså kommer förskolor och skolor att drabbas av personalbrist.
Men detta är inget scenario som måste inträffa utan det går att både hindra och vända till en positiv utveckling, en utveckling som verkligen är en vinna - vinna situation.
Kanske kan vi då få se en utveckling där byskolor öppnas igen, affären återuppstår och fotbollslaget avancerar i seriesystemet, detta är möjligt när gammel- och nysvenskar hjälps åt och drar åt samma håll.
torsdag 9 september 2010
Nu är allt uppåt..och neråt!
Att spränga gränser är viktigt för alla och jag känner att jag fått göra det på flera sätt senaste dagarna. Låt mig börja med en redovisning av mitt "hälsoval". Som ni kanske kommer ihåg så vägde jag 96.6 kg när jag började idag på morgonen stannade vågen på 92,2 kg! Jag har minskat 4,4 kg! Jag har gjort det genom att äta något mindre och sundare (frukost varje morgon!) och rört mig ordentligt minst en gång/dag. Jag är nöjd så här långt.
Ännu viktigare är att hjälpa människor att spränga sina gränser och fördomar mot kristdemokraterna. Jag tror vi börjar göra det nu. Igår var jag på Rönnegymnasiet i Ängelholm, fem presentationer och en debatt.
Ett bra sätt att nå människor och fånga deras uppmärksamhet är berättelser. Jag började varje presentation så här
"1964 började jag första klass och en av de första dagarna kom det fram en grabb till mig och sa att jag inte hade någon mamma! Jag sa att det har jag visst men han envisades och sa att jag inte hade det. Det slutade med ett stort slagsmål och vi blev inkallade till studierektorn och fick anmärkning med hem. Lite skamsen och med lätt darrande ben gick jag hem till mamma för att visa upp anmärkningen. Men jag var stolt för jag hade ju trots allt försvarat henne! När jag berättade vad som hänt så tittade hon på mig och sa - Jag är inte din riktiga mamma, du är fosterbarn hos oss! Det var första gången jag fattade att jag var fosterbarn och det var början på många års slagsmål för att ta min plats i gemenskapen"
Den inledningen gör att eleverna lyssnar, plötsligt är jag inte bara riksdagsledamot och politiker utan jag är en person med erfarenheter precis som alla andra. Sedan har jag en större trovärdighet när jag talar om att jag är politiker för att ge dem en röst som inte har någon själva. Då blir jag trovärdig när jag talar om missbrukarna, barnen med ångestklump i magen och om alla de som är ensamma och övergivna. Då blir mitt tal om personalism, att alla är individer men beroende av små gemenskaper som familj, vänner och skolkompisar, en självklarhet. Då förstår alla varför jag på fullt allvar står för att familjen är den viktigaste gemenskapen i samhället.
Alla vi politiker har en historia som lett oss fram till engagemang i kristdemokraterna, berätta den! Väljarna vill höra just din historia och de får något att relatera till och inte bara fina slagord om skatter, ekonomi, bidrag och så vidare! Vi kristdemokrater har politiken för ett mänskligare Sverige men vi måste också våga visa vår egen mänsklighet!
Ännu viktigare är att hjälpa människor att spränga sina gränser och fördomar mot kristdemokraterna. Jag tror vi börjar göra det nu. Igår var jag på Rönnegymnasiet i Ängelholm, fem presentationer och en debatt.
Ett bra sätt att nå människor och fånga deras uppmärksamhet är berättelser. Jag började varje presentation så här
"1964 började jag första klass och en av de första dagarna kom det fram en grabb till mig och sa att jag inte hade någon mamma! Jag sa att det har jag visst men han envisades och sa att jag inte hade det. Det slutade med ett stort slagsmål och vi blev inkallade till studierektorn och fick anmärkning med hem. Lite skamsen och med lätt darrande ben gick jag hem till mamma för att visa upp anmärkningen. Men jag var stolt för jag hade ju trots allt försvarat henne! När jag berättade vad som hänt så tittade hon på mig och sa - Jag är inte din riktiga mamma, du är fosterbarn hos oss! Det var första gången jag fattade att jag var fosterbarn och det var början på många års slagsmål för att ta min plats i gemenskapen"
Den inledningen gör att eleverna lyssnar, plötsligt är jag inte bara riksdagsledamot och politiker utan jag är en person med erfarenheter precis som alla andra. Sedan har jag en större trovärdighet när jag talar om att jag är politiker för att ge dem en röst som inte har någon själva. Då blir jag trovärdig när jag talar om missbrukarna, barnen med ångestklump i magen och om alla de som är ensamma och övergivna. Då blir mitt tal om personalism, att alla är individer men beroende av små gemenskaper som familj, vänner och skolkompisar, en självklarhet. Då förstår alla varför jag på fullt allvar står för att familjen är den viktigaste gemenskapen i samhället.
Alla vi politiker har en historia som lett oss fram till engagemang i kristdemokraterna, berätta den! Väljarna vill höra just din historia och de får något att relatera till och inte bara fina slagord om skatter, ekonomi, bidrag och så vidare! Vi kristdemokrater har politiken för ett mänskligare Sverige men vi måste också våga visa vår egen mänsklighet!
tisdag 7 september 2010
Du behöver inte kryssa mig - men rösta på KD!
Så här i brinnande valrörelse kan jag inte låta bli att förundras över dem som lägger hela sin energi på att få egna personliga kryss. Med all respekt men för mig är faktiskt rösten på kristdemokraterna viktigare än krysset på mig. Självklart vill jag bli återvald men det är inte det allra viktigaste. Om jag ska rangordna viktigheten så blir det följande. Först rösten på kristdemokraterna så att vi blir näst största parti i Alliansen. Som nummer två kommer att Alliansen tillsammans får så många röster att det blir en majoritetsregering. Det tredje är att SD inte kommer in i riksdagen. Som fjärde punkt kommer krysset på mig som person.
Nu tänker nog någon att jag blivit konstig(are) men detta är faktiskt sant. Jag engagerade mig i partiet för ideologins skull och tron att Sverige blir ett bättre land att leva i med ett starkt kristdemokratiskt inflytande. Som många vet så lämnade jag politiken efter valet 2006 och gick över till en VD-tjänst. När sedan Alf Svensson blev invald i EU-parlamentet så tog jag mitt ansvar och trädde in i Sveriges Riksdag. Det har varit fantastiskt lärorikt och roligt, jag har fått enormt stort förtroende från partiet genom att utses till talesperson i för partiet viktiga frågor som integration, medicinsk etik, socialtjänsten samt hbtq. Men, och det är viktigt, jag har hela tiden arbetat för att partiet ska utvecklas och få än större förtroende bland Sveriges medborgare. Jag är medveten om att partiet är större och viktigare än jag som enskild individ och därför pratar jag alltid om partiet och politiken och mycket sällan om mig själv.
Det finns en uppenbar risk att personvalet och jagandet efter kryss skymmer både parti och uppdrag. Istället för att samla nya röster till partiet slåss man om de man redan har. Ett sådant beteende leder inte till utveckling och bra valresultat utan till tjuvnyp och egenintresse framför partiintresse.
Nu hoppas jag att vi alla tillsammans arbetar för ett valresultat som ger en Alliansregering med stort kristdemokratiskt inflytande!
Nu tänker nog någon att jag blivit konstig(are) men detta är faktiskt sant. Jag engagerade mig i partiet för ideologins skull och tron att Sverige blir ett bättre land att leva i med ett starkt kristdemokratiskt inflytande. Som många vet så lämnade jag politiken efter valet 2006 och gick över till en VD-tjänst. När sedan Alf Svensson blev invald i EU-parlamentet så tog jag mitt ansvar och trädde in i Sveriges Riksdag. Det har varit fantastiskt lärorikt och roligt, jag har fått enormt stort förtroende från partiet genom att utses till talesperson i för partiet viktiga frågor som integration, medicinsk etik, socialtjänsten samt hbtq. Men, och det är viktigt, jag har hela tiden arbetat för att partiet ska utvecklas och få än större förtroende bland Sveriges medborgare. Jag är medveten om att partiet är större och viktigare än jag som enskild individ och därför pratar jag alltid om partiet och politiken och mycket sällan om mig själv.
Det finns en uppenbar risk att personvalet och jagandet efter kryss skymmer både parti och uppdrag. Istället för att samla nya röster till partiet slåss man om de man redan har. Ett sådant beteende leder inte till utveckling och bra valresultat utan till tjuvnyp och egenintresse framför partiintresse.
Nu hoppas jag att vi alla tillsammans arbetar för ett valresultat som ger en Alliansregering med stort kristdemokratiskt inflytande!
söndag 5 september 2010
Hälsovalet och lite ledigt
Nu är det dags att skriva dagens artikel som ska vara inne imorgon. Sent ska syndaren vakna! Dagen har fått vara lite vilodag. Föst cykeltur på 2 mil, därefter svampplockande med mycket Karl-Johan och andra soppar. Sedan åhört debatt om frivilligsorganisationernas betydelse för samhället. Vår representant Per Einarsson var superduktig, vilket jag visste redan innan men det bevisades en gång till.
Nu ska det skrivas och sedan sovas men jag får inte undanhålla dagens vägning. Som ni vet började jag på 96.6 kg och idag stannade vågen på 93.2 kg. Det är -3,4 kg utan ngn vrålbantning, helt ok enligt mig!
Nu ska det skrivas och sedan sovas men jag får inte undanhålla dagens vägning. Som ni vet började jag på 96.6 kg och idag stannade vågen på 93.2 kg. Det är -3,4 kg utan ngn vrålbantning, helt ok enligt mig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
