Se människan!

Nu är jag åter på bloggen efter Almedal och lite semester. De senaste dagarna har jag varit i Stockholm i mitt uppdrag som talesperson för HBTQ-frågor. Jag har fått träffa många spännande och unika människor som alla har en historia att berätta, precis som alla av oss har när vi tänker efter. Egentligen var det människor som de flesta av oss med drömmar, framgångar och motgångar, stora och små händelser som flyter ihop till verkligheten. Det som i vissas ögon gör dem speciella är att de är HBT-personer (homo-bi-trans).
Jag har deltagit i en debatt om transpersoners situation och vad som eventuellt kan göras för att underlätta deras dagliga liv. Låt mig konstatera att detta är frågor som i mångt och mycket är svåra att fullt ut förstå, icke desto mindre är deras liv lika viktiga som alla andras. Jag tyckte att det var en givande debatt även om jag och mitt parti inte i alla frågor kan gå önskemålen tillmötes. Men så måste det få vara i en demokrati att vi tycker olika. Men det förhindrar inte att vi kan ha en fruktbar dialog och lära oss allt mer om hur vi anser om olika situationer. Som vanligt gäller det att orka se människan och inte låta henne försvinna bakom okunskap, oerfarenhet och kanske också fördomar! För visst bygger vår politik på den enskildes fulla och okränkbara människovärde?
Efter den debatten var det dags för kristdemokraternas seminarium med rubriken "Makten över vardagen" ett köksbordssamtal. Där fick Anna berätta om hur det är att vara ett lesbiskt par med en liten dotter och bo på en mindre ort. Philip driver projektet Regnbågen, ett seniorboende för HBT-personer. Deras berättelser visade att mycket är bra i Sverige men att det finns ytterligare saker att genomföra. Från kristdemokraterna deltog Ebba Busch, Malin Appelgren samt undertecknad. Seminariet lockade så mycket besökare att alla inte kunde släppas in. Det visar att det finns ett stort intresse för kristdemokraternas hållning i HBT-frågorna. Även här blev det under publikfrågorna uppenbart att det finns både fördomar och förutfattade meningar både hos oss kristdemokrater men också bland HBT-rörelsen. Vägen framåt måste bestå i fortsatt dialog med respekt för att vi inte alltid tycker eller kommer att tycka lika.
En personlig reflektion efter dessa dagarna är att det tyvärr finns en tendens hos flera parter att ha kristdemokraterna som "fiende". Utifrån våra värderingar om allas lika, okränkbara och unika värde så är det orimligt att vi ska uppfattas som "fiende". Att det blivit på detta sätt har säkert många orsaker, en är att grupper ibland måste ha en tydlig "fiende" för att bättre nå fram med sitt budskap, en annan är att enskilda kristdemokrater uttalat åsikter som varit rent kränkande mot HBTQ-gruppen. Vägen framåt är mer dialog och ett respektfullt beteende från alla håll.