Radioprogrammet Kaliber har i ett antal inslag belyst tillståndet inom Statens InstitutionsStyrelse (SIS) och deras hem för barn och ungdomar. Jag är alltid skeptisk till mediauppgifter som får "sensationskaraktär" därför har jag försökt att sätta mig in i problematiken. Som tidigare v ordf. i socialnämnd har jag under 1990-talet fattat beslut om tvångsomhändertagande enligt Lagen om vård av unga (LVU) och ibland kom barnen/ungdomarna till SIS-hem.Eftersom det var staten som stod som garant och det desutom var mycket kostsamt så levde jag i tron att detta var den bästa miljö som tänkas kunde för ett barn eller en ungdom i ett verkligt utsatt läge.
De uppgifter som nu framkommer naggar mitt förtroende i kanten. Självklart ska ingen kunna vårdas i enskildhet genom någon slags praxis som till exempel drabbar samtliga nykomna. Isolering ska självklart undvikas så långt möjligt. Rätten att vara påklädd måste vara det vanliga.
Detta och mycket mer har tydligen inte fungerat. Är det så att det utvecklats en kultur inom SIS som gått överstyr? Behövs det nya regelverk och förordningar för SIS? Hur går det till på andra HVB-hem? Är dessa missförhållande isolerade till enstaka hem och enstaka individer?
Dessa och många fler frågor måste få sina svar och enligt min mening är detta en uppgift för Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet. Här får inte sparas vare sig resurser eller engagemang.
På sikt behöver barn- och ungdomars rättigheter stärkas även om de är tvångsomhändertagna. Detta kan lämpligen ske genom en översyn av LVU.
Imorgon 0815 kommer jag att delta i ett samtal om dessa frågor i P1 Morgon, lyssna gärna om ni har tid och lust.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar