De rödgröna trivs inte ihop!

De rödgröna, S, V och MP, trivs inte ihop. De kan inte enas om en gemensam politik. Nu senast fick de ställa in ett antal presskonferenser runt om i Sverige för de kom inte överens! Inte överens om kilometerskatt och höjning av bensinpriset, kanske ska vi andra vara glada över detta?
Att ställa in presskonferenser måste kännas bittert för Mona Sahlin, hennes ledarförmåga var kanske inte så stor från början men den förminskas nu dag för dag.
Häromdagen lyckades de rödgröna inte komma överens om förbifart Stockholm och i ett desperat försök att skyla över vill Mona Sahlin hänskjuta frågan till en folkomröstning 2012, dvs i god tid efter valet 2010 och i god tid innan nästa val 2014, en tillfällighet?
Som lök på laxen kan konstateras att landstingen i Sverige gör framsteg när det gäller att korta köer, utom i två riktigt rödgröna landsting, där lyckas man inte, symptomatiskt?
Alliansen kan debattera och kompromissa internt men vi gillar i grunden varandra. Vi är som vilken familj som helst, gnabbas lite om detaljerna men är överens om det grundläggande.
De rödgröna, där vissa önskar död åt familjen, uppträder som de värsta konkurrenter som slåss om allt och hela tiden tror (vet) att de andra försöker luras. Mona ville egentligen bara ha med Maria men fick till sist ta med Lars. Hur roligt är det på en skala att bli vald sist av en som egentligen inte vill ha med dig att göra, typ? Alliansen har en gemensam politik och dessutom roligt ihop, det kommer att avgöra valet i september.

Adoption eller familjehem?

Idag finns det en artikel i SVD som problematiserar adoption relativt familjehem. Eftersom jag har två anledningar att fundera över denna fråga, dels är jag själv adopterad, dels är jag partiets talesperson i individ- och familjefrågor, så läser jag artiklarna med intresse. Självklart finns det förnuftiga skäl åt båda håll och jag tror inte att det behöver vara det ena eller andra. Låt varje situation och levnadsöde vara unikt och hanteras för sig.
Min egen erfarenhet som fosterbarn (motsvarande dagens familjehem)är att det skulle varit tryggare att vara adopterad redan under uppväxtåren. Jag valde själv att bli adopterad när jag fyllde 18 år. Men skulle något hänt mina "föräldrar" under min uppväxt skulle jag varit mer utsatt än om jag varit adopterad.
Under min tid som v ordf. i socialnämnden i Kristianstad fick jag inblick i vilket fantastiskt arbete som utförs i familjehem. Senast förra helgen blev jag åter påmind om familjehemmens stora betydelse då Blekinges kristdemokrater delade ut vitsippspris till just ett familjehem.
Sammanfattningsvis så kommer jag att fundera vidare på denna frågeställning för att återkomma med en mer bestämd uppfattning. Hjälp gärna till genom att skicka en kommentar med hur ni ser på frågan.
Till slut kan den som är intresserad läsa en stor artikel om mitt arbete i riksdagen via http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091123/KRISTIANSTAD/711239895/1338/&/Anefur-borjar-fa-koll