torsdag 16 september 2010

Ännu en gräns passerad!

Idag blir det en kort blogg! Alldeles för mycket arbete som måste skötas för att vinna val.
Men med skammens rodnad konstaterar jag att jag glömde att rapportera mitt hälsoval i söndags. Men idag kan jag konstatera att jag passerat ytterligare en gräns på väg ner! Vikt idag 91.9 kg. Det innebär att jag blivit 4,7 lättare sedan valrörelsen började.
Nu ska vi ha samtal om invandring både i Kristianstad och Malmö, en oerhört aktuell fråga som kräver sina svar.

onsdag 15 september 2010

KD kämpar mot SD

Jag blir bekymrad när Sverigedemokraternas idéer får så stort genomslag i samhällsdebatten, skriver Michael Anefur (KD), integrationspolitisk talesperson och riksdagledamot från Kristianstad.
Hur kan ett parti utanför riksdagen, sprunget ur rasistiska Bevara Sverige Svenskt (BSS), få påverka debatten som Sverigedemokraterna (SD) gör?

De har en politik bestående av nationalism – drömmen om ett Sverige som aldrig funnits – och en vilja att skapa ett Sverige utan invandrare, på senare tid omformulerat till muslimer.

De har en enda fråga som de driver och det är att invandringen ska stoppas. Sverige klarar sig utan invandrare, speciellt utan muslimer! Vad de inte säger är att utan invandrare så stannar Sverige!

Du skulle inte kunna få tag på taxi inom rimlig tid, torgförsäljningen skulle nästan försvinna för att inte tala om alla olika matställen som drivs av invandrare! Men än mer allvarligt skulle vara att stora delar av äldreomsorg och sjukvård skulle stanna, människor skulle inte få den omvårdnad de behöver.

SD talar om massinvandring utan att definiera vad de menar utan låter folk skapa sig en egen bild. Fakta är att 2009 fick cirka 20 000 flyktingar (inklusive anhöriga) uppehållstillstånd i Sverige. Det är inte någon massinvandring!

SD säger att alla invandrare får bidrag, att de kostar oss "svenskar" en massa pengar. Detta är inte sant! För att få en rätt bedömning av kostnad/intäkt måste man se personens hela livstid. Vi kostar alla de första åren men får sedan arbete och bidrar till samhället.

SD påstår att vi har svängdörrar in i Sverige. Detta är helt felaktigt då endast var fjärde av de asylsökande 2009 fick asyl och uppehållstillstånd. De övriga bedömdes inte ha tillräckliga skäl för asyl!

Sant är att alldeles för många invandrare får leva i utanförskap under alltför lång tid, vilket skapar ångest, frustration och en otrygg situation för alla.

Lösningen på detta är att var och en snarast ska lära sig svenska och komma i studier/praktik eller arbete. För att underlätta och snabba på detta har regeringen ändrat flera lagar så att på kraven och möjligheterna har ökat att omedelbart komma i sysselsättning. SD:s lösning är att de ska kastas ut!

SD vill inte ha integration utan assimilation. Integration är att bli en del av det nya samhället, leva efter dess lagar, lära sig språket men samtidigt få behålla och bidra med sin egen tradition och historia. Assimilation är att den nyanlände ska anpassa sig i allt och om man inte kan det ska man kastas ut!

Jag blir bekymrad när medierna och en del politiska partier låter SD styra sina uttalande. Jag blir bekymrad när stora tidningar ägnar helsidor åt vad som kan hända om SD kommer in i riksdagen!

Jag blir ledsen när integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) i sin bok för fram idéer att invandrarfamiljer inte ska ha samma rätt till föräldrapenning eller att invandrare ska få en särskild lön under miniminivån! Men jag blir glad när ingen av Alliansens partiledare nappar på idéerna.

Jag blir bekymrad när jag hör olika partiföreträdare uttrycka att det är dags att stänga kommungränsen eller skriva nollavtal med migrationsverket. Allt detta är uttryck för att den moraliska kompassen störs av den populistiska!

Vi och Sverige har allt att vinna på en utvecklad integrationspolitik som gör Sverige attraktivt när vi det närmaste årtiondet ska slåss med hela Europa om den arbetskraft som ska efterträda alla de som kommer att gå i pension.

En röst på Kristdemokraterna är en röst på ett mänskligare Sverige – för allas lika, unika och okränkbara värde!

Publicerad i Kristianstadsbladet 20100915

tisdag 14 september 2010

SD behöver motstånd!

Efter flera debatter med SD-företrädare inser jag att deras sammanslagning av invandrare till ett enda stort kollektiv får fotfäste hos vissa medborgare. SD har en förmåga att rycka statistik ur sitt sammanhang, att bara delvis redovisa siffror, att ge alla skulden om en eller några gjort fel. SD säger att vi är inte emot invandring och sedan kommer det "MEN" och så ramlar fördomar, osanningar och allmänt tyckande ut ur munnen. Det värsta är att så få människor vet hur det egentligen ser ut med invandring och integration. SD kan påstå att vi har massinvandring utan att alls tala om hur den ser ut! Och det värsta är att ingen frågar. 2009 fick 102 000 personer uppehållstillstånd/uppehållsrätt i Sverige. Av dessa var cirka 20 000 flyktingar (inkl anhöriga) som fick asyl och uppehållstillstånd. Resterande 82 000 var mestadels EU-medborgare som arbetskraftsinvandrat. Det var studerande, adoptivbarn, kärleksinvandrare och självklart anhöriga till många av dessa. Allra största delen av de 82 000 är självförsörjande och borde inte vara något problem ens i SD:s värld!
Enligt mig och kristdemokraterna har vi ett moraliskt ansvar att skapa en tillflyktsort för personer som flyr från krig, förföljelse och tortyr. Det är inte fråga om ekonomi utan moral och medmänsklighet. Kristdemokraterna står för lika, unikt och okränkbart värde för alla inte bara för de som råkar vara födda i Sverige. Kristdemokraterna är den allra klaraste motpolen till SD som har sitt ursprung i den klart rasistiska rörelsen Bevara Sverige Svenskt (BSS), det borde få många att fundera på om man kan lägga sin röst på ett sådant parti.
SD påstår ofta att de vill satsa mer pengar i flyktingarnas hemländer eller närområde. Framför allt vill man att UNHCR ska få mer resurser. Detta kan ju låta behjärtansvärt MEN samtidigt vill SD i sin skuggbudget minska biståndet med 30%! Där föll den trovärdigheten rejält. Vi kristdemokrater är väldigt stolta över att Alliansregeringen för första gången bibehållit biståndet på 1%-nivån trots den genomlidna krisen.
Integrationen har inte blivit så bra som den skulle kunna vara, mycket pga att den asylsökande under alltför lång tid var förbjuden att läsa svenska, studera, praktisera och arbeta. Enda alternativet var att sitta och vänta på besked, detta var det rödgröna gängets politik. Alliansregeringen har ändrat detta! Nu möts flyktingen av Arbetsförmedlingen och inte av socialtjänsten. Vi vet att alla vill vara med och bygga Sverige och då ska man få goda möjligheter att göra detta, inte behöva sitta sysslolös och vänta. Ingen behöver ha så stor fantasi för att inse hur förödande det är att bara vänta och inget veta om framtiden.
Det som ska bekämpas är utanförskapet och inte människorna och det finns inget parti som tydligare gör denna åtskillnad än kristdemokraterna. Vi fiskar aldrig i grumligt vatten för hela vår ideologi bygger på ALLAS lika, unika och okränkbara värde.

lördag 11 september 2010

Invandring - en möjlighet för svensk landsbygd

Det som är problem idag behöver inte nödvändigtvis vara problem imorgon. Detta gäller inte minst arbetslöshet och integration. Idag är arbetslösheten hög, inte minst bland ungdomar och invandrare. Detta föder frustration som ibland tar sig politiska uttryck som bildande av partier och avståndstagande från flyktingmottagande. Ser vi framåt kommer dessa problem inte att vara bestående, skriver Michael Anefur (KD), riksdagsledamot och integrationspolitisk talesperson.

Vi står inför stora pensionsavgångar när 40- och 50-talister går i pension. Detta möts på två sätt, dels med den stora ungdomskullen från 1990-talet och invandrare som inte har arbete. Så för både ungdomar och invandrare ser framtiden ljus ut.

Det stora framtida problemet är att skillnaderna mellan stad och land kommer att förstärkas. Städerna får en ökande och yngre befolkning men för mindre kommuner och landsbygd gäller det motsatta förhållandet, befolkningen minskar och blir äldre. Detta leder till svåra situationer för industri, lantbruk och välfärd.

Hur ska man kunna få någon som kan ta över jordbruket, hur ska de mindre industrierna få arbetskraft och vem ska arbeta i hemtjänst, vårdcentral och skola? De unga flyttar till studieorter och storstäder, kvar blir de som gått eller snart kommer att gå i pension.

En positiv faktor är att Sveriges befolkning ökar genom invandring. Ett sätt att möta situationen är att på olika sätt få invandrare att bosätta sig där arbete och bostäder finns. Låt mig ge min bild om hur framtiden kan se ut.


En del av de arbeten som finns inom jordbruk och mindre industrier kräver inte så mycket utbildning. Viktigare är erfarenhet och viljan att lära sig. Det finns invandrare som varit jordbrukare i sitt hemland och som med smärre utbildningsinsatser skulle kunna arbeta inom jordbrukssektorn.

Likaså finns det arbeten inom välfärdssektorn som inte kräver orimligt långa utbildningar innan man kan börja arbeta och sedan förkovra sig genom internutbildningar och vunnen erfarenhet.

Förutom möjligheten att få arbete och egen försörjning finns det oftast tillgång till bostäder med rimliga prislappar i mindre kommuner.

Den som får erbjudande om arbete och egen försörjning är, inom rimliga gränser, tvungen att ta den möjligheten, detta gäller både invandrare och svenskfödda. Vi kan se att integrationen fungerar allra bäst i mindre kommuner där den invandrade både får arbete, naturligt språkträning och blir en del av det sociala livet i form av föreningsliv.

Språket är utöver arbete en nyckelfaktor för att integrationen ska lyckas och bäst lär man sig språket genom att få tala det med svenskar på arbetsplatser och på fritiden.

De kommuner som ser att demografin pekar åt fel håll, att invånarna blir färre och äldre, borde redan idag ta kontakt med arbetsförmedlingen och påvisa vilka behov av arbetskraft de har närmaste åren samt redovisa hur bostadssituationen ser ut. Kommunen och arbetsförmedlingen borde skriva ett kontrakt om hur många ungdomar och invandrare som kan få tillgång till arbete och bostad. Likaledes borde man definiera vilka yrke man är i behov av och tillsammans med arbetsförmedlingen lägga upp specialdesignade utbildningar för både språk och yrkeskunskap.

Ett sådant aktivt samarbete mellan kommun och arbetsförmedling skulle leda till att den prognostiserade nedgången vänds till en positiv utveckling för landsbygden och de mindre kommunerna. Men det går inte att vänta, åtgärder måste vidtas idag för att få tillräcklig effekt när de stora pensionsavgångarna kommer. Utsatta kommuner som inte vidtar aktiva åtgärder kommer att stå utan möjlighet att driva jord- och skogsbruk i nuvarande omfattning. Hemtjänsten kommer inte att hitta personal att anställa och vårdcentralen riskerar att få stänga. Likaså kommer förskolor och skolor att drabbas av personalbrist.

Men detta är inget scenario som måste inträffa utan det går att både hindra och vända till en positiv utveckling, en utveckling som verkligen är en vinna - vinna situation.

Kanske kan vi då få se en utveckling där byskolor öppnas igen, affären återuppstår och fotbollslaget avancerar i seriesystemet, detta är möjligt när gammel- och nysvenskar hjälps åt och drar åt samma håll.

torsdag 9 september 2010

Nu är allt uppåt..och neråt!

Att spränga gränser är viktigt för alla och jag känner att jag fått göra det på flera sätt senaste dagarna. Låt mig börja med en redovisning av mitt "hälsoval". Som ni kanske kommer ihåg så vägde jag 96.6 kg när jag började idag på morgonen stannade vågen på 92,2 kg! Jag har minskat 4,4 kg! Jag har gjort det genom att äta något mindre och sundare (frukost varje morgon!) och rört mig ordentligt minst en gång/dag. Jag är nöjd så här långt.

Ännu viktigare är att hjälpa människor att spränga sina gränser och fördomar mot kristdemokraterna. Jag tror vi börjar göra det nu. Igår var jag på Rönnegymnasiet i Ängelholm, fem presentationer och en debatt.
Ett bra sätt att nå människor och fånga deras uppmärksamhet är berättelser. Jag började varje presentation så här
"1964 började jag första klass och en av de första dagarna kom det fram en grabb till mig och sa att jag inte hade någon mamma! Jag sa att det har jag visst men han envisades och sa att jag inte hade det. Det slutade med ett stort slagsmål och vi blev inkallade till studierektorn och fick anmärkning med hem. Lite skamsen och med lätt darrande ben gick jag hem till mamma för att visa upp anmärkningen. Men jag var stolt för jag hade ju trots allt försvarat henne! När jag berättade vad som hänt så tittade hon på mig och sa - Jag är inte din riktiga mamma, du är fosterbarn hos oss! Det var första gången jag fattade att jag var fosterbarn och det var början på många års slagsmål för att ta min plats i gemenskapen"
Den inledningen gör att eleverna lyssnar, plötsligt är jag inte bara riksdagsledamot och politiker utan jag är en person med erfarenheter precis som alla andra. Sedan har jag en större trovärdighet när jag talar om att jag är politiker för att ge dem en röst som inte har någon själva. Då blir jag trovärdig när jag talar om missbrukarna, barnen med ångestklump i magen och om alla de som är ensamma och övergivna. Då blir mitt tal om personalism, att alla är individer men beroende av små gemenskaper som familj, vänner och skolkompisar, en självklarhet. Då förstår alla varför jag på fullt allvar står för att familjen är den viktigaste gemenskapen i samhället.

Alla vi politiker har en historia som lett oss fram till engagemang i kristdemokraterna, berätta den! Väljarna vill höra just din historia och de får något att relatera till och inte bara fina slagord om skatter, ekonomi, bidrag och så vidare! Vi kristdemokrater har politiken för ett mänskligare Sverige men vi måste också våga visa vår egen mänsklighet!

tisdag 7 september 2010

Du behöver inte kryssa mig - men rösta på KD!

Så här i brinnande valrörelse kan jag inte låta bli att förundras över dem som lägger hela sin energi på att få egna personliga kryss. Med all respekt men för mig är faktiskt rösten på kristdemokraterna viktigare än krysset på mig. Självklart vill jag bli återvald men det är inte det allra viktigaste. Om jag ska rangordna viktigheten så blir det följande. Först rösten på kristdemokraterna så att vi blir näst största parti i Alliansen. Som nummer två kommer att Alliansen tillsammans får så många röster att det blir en majoritetsregering. Det tredje är att SD inte kommer in i riksdagen. Som fjärde punkt kommer krysset på mig som person.
Nu tänker nog någon att jag blivit konstig(are) men detta är faktiskt sant. Jag engagerade mig i partiet för ideologins skull och tron att Sverige blir ett bättre land att leva i med ett starkt kristdemokratiskt inflytande. Som många vet så lämnade jag politiken efter valet 2006 och gick över till en VD-tjänst. När sedan Alf Svensson blev invald i EU-parlamentet så tog jag mitt ansvar och trädde in i Sveriges Riksdag. Det har varit fantastiskt lärorikt och roligt, jag har fått enormt stort förtroende från partiet genom att utses till talesperson i för partiet viktiga frågor som integration, medicinsk etik, socialtjänsten samt hbtq. Men, och det är viktigt, jag har hela tiden arbetat för att partiet ska utvecklas och få än större förtroende bland Sveriges medborgare. Jag är medveten om att partiet är större och viktigare än jag som enskild individ och därför pratar jag alltid om partiet och politiken och mycket sällan om mig själv.
Det finns en uppenbar risk att personvalet och jagandet efter kryss skymmer både parti och uppdrag. Istället för att samla nya röster till partiet slåss man om de man redan har. Ett sådant beteende leder inte till utveckling och bra valresultat utan till tjuvnyp och egenintresse framför partiintresse.
Nu hoppas jag att vi alla tillsammans arbetar för ett valresultat som ger en Alliansregering med stort kristdemokratiskt inflytande!

söndag 5 september 2010

Hälsovalet och lite ledigt

Nu är det dags att skriva dagens artikel som ska vara inne imorgon. Sent ska syndaren vakna! Dagen har fått vara lite vilodag. Föst cykeltur på 2 mil, därefter svampplockande med mycket Karl-Johan och andra soppar. Sedan åhört debatt om frivilligsorganisationernas betydelse för samhället. Vår representant Per Einarsson var superduktig, vilket jag visste redan innan men det bevisades en gång till.
Nu ska det skrivas och sedan sovas men jag får inte undanhålla dagens vägning. Som ni vet började jag på 96.6 kg och idag stannade vågen på 93.2 kg. Det är -3,4 kg utan ngn vrålbantning, helt ok enligt mig!

lördag 4 september 2010

Avdragsrätt för gåvor.

Kristdemokraterna har sedan länge kämpat för att det införs en avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. I valrörelsen 2006 gav Alliansen ett löfte om att utreda införandet av avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.
När nu Alliansens valmanifest presenterats, visar det sig att vår politik äntligen blir verklighet. Om ekonomin tillåter, införs under kommande mandatperiod en skattereduktion för gåvor till ideella organisationer.
Skattereduktionen in förs för gåvor till stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund som helt eller delvis bedriver hjälpverksamhet bland behövande i Sverige eller utlandet.

I Sverige är stödet till ideella verksamheter mycket starkt. Oavsett om det gäller föreningsliv, internationella hjälpinsatser eller socialt arbete.
Samtidigt är Sverige det enda land i EU där medborgare och/eller företag inte har möjlighet att göra avdrag för sina gåvor till ideell verksamhet. Genom att införa avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer ändrar vi på det. Den utredning som tillsattes på Kristdemokraternas initiativ 2008 för att undersöka hur de svenska skattereglerna skulle kunna utformas för att införa en avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer, kom fram till att en sådan avdragsrätt skulle öka gåvorna med 800 miljoner kronor per år. Statens kostnad skulle endast bli 650 miljoner kronor.

Utredningen var begränsad till resultaten för en avdragsrätt som omfattar gåvor till hjälpverksamhet, men ger ändå en fingervisning om hur avdragsrätt för gåvor kan stimulera givandet. Det är viktigt att påpeka att de minskade skatteintäkterna inte är pengar som går upp i rök, i stället innebär detta en omfördelning från offentlig sektor till det civila samhället.
För Erikshjälpen skulle ett gåvoavdrag kunna innebära att vi som hjälporganisation får möjlighet att bygga fler skolor med vattenrening i små isolerade indianbyar längs med Amazonfloden. Det skulle kunna göra det möjligt för oss att fortsätta med vårt projekt i Mocambique där vi satsat på solenergi. Genom investeringar i solpaneler på skoltaken får skolor ström till lampor, vilket i sin tur möjliggör undervisning på kvällstid.
Det är angeläget att det offentliga inte omöjliggör eller försvårar för den ideella sektorn att växa genom lagstiftning och beskattning, utan tvärtom underlättar och uppmuntrar. Samhället är så mycket mer än staten. Det är föreningarna, idrottsklubbarna, kyrkorna och hjälporganisationerna som utgör det civila samhället som bygger och är kittet i Sverige.

Det offentliga måste uppmuntra sådant engagemang och inte konkurrera ut det. Genom löftet om att införa avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer stärks det civila samhället och uppmuntrar människors engagemang och ansvarstagande för varandra.

Eva Johnsson
riksdagsledamot (KD)
Michael Anefur
riksdagsledamot (KD)
Sören Andersson
ordförande Erikshjälpens
second hand i Växjö

Införd i Världen idag 20100903

torsdag 2 september 2010

Alla ska få plats på egna villkor

Idag var det dags för vägning igen! Jag blir sur, ledsen och irriterad! Vågen väger fel! Den påstår att jag gått upp till 93,8 kg dvs. upp med 4 hg sedan i söndags. Tufft men beror på slarvig träning någon dag och lite mer slarv med maten (ätit godis en kväll, alldeles för mycket) men jag väljer att se det som en tillfällig svacka och bryter ihop och kommer igen med vetskapen att jag totalt är - 2,8kg.

Nu till något allvarligare, David Lega och jag har skrivit en debattartikel ihop och jag menar att den är värd att läsa för den kanske ger ett annat perspektiv på politiskt engagemang. Så håll till godo.

Alla ska få plats på egna villkor.
Hösten 1973 föddes en liten kille helförlamad och med "spindelfingrar". Trots dåliga odds valde alla runt omkring honom, habilitering, dagis och skola, att se hur han utvecklades för varje dag och ständigt stödja och uppmuntra hans föräldrar.
Föräldrarna fick utvecklas i sitt föräldraskap, utan pekpinnar. Killen växte upp och fick känna sig duktig, även om han var sämst i jämförelse med alla andra.

Hösten 1964 började en pojke första klass. En av de första rasterna kom en pojke fram till honom och sa: Du har ingen riktig mamma! Han svarade att det har jag visst! Ordkriget övergick i slagsmål med näsblod och skrapade knän och slutade med anmärkning. Hemma berättade han som det var och förväntade sig nog lite beröm av sin mamma. Då säger hon; jag är inte din mamma på riktigt. Du är fosterbarn!

Pojken i berättelserna är vi.
David och hans föräldrar fick stöd och möjlighet att utvecklas på sitt eget sätt och i sin egen takt. Det var först familjen och sedan David som bestämde och satte upp målen. David har alltid gått i den ordinarie skolan, vilket varit möjligt med hjälp.
Idag är David en framgångsrik entreprenör, inom både föreläsning och med egen klädkollektion, och före detta elitidrottsman med OS-medaljer och världsrekord.
Michael kom till en familj som gav kärlek och möjligheter. Michael fick (rent bokstavligt) slåss för sin plats i tillvaron. Men med stöd från familjen orkade han kämpa och hitta sig själv.
Idag är Michael riksdagsledamot och har arbetat som präst, lärare, kommunalråd och VD.
Vi båda vet hur otroligt viktig familjen är. Vi vet att familjer ser olika ut och vi är övertygade om att alla familjer är bra. Oavsett hur familjen ser ut så bygger den på kärlek till varandra.
Vi är bekymrade över dem som säger ”död åt familjen”, de som genom lagstiftning vill ta ifrån familjerna deras självklara rätt att själva bestämma. Vi bekymras över att ”experterna” tar över familjens naturliga och självklara roll. Det finns ingen som vet bättre vad som är bäst för barnen än föräldrarna. Det är vi levande exempel på!
Våra livsöden har självklart betytt mycket för vårt samhällsengagemang, ett engagemang som till slut landade i kristdemokraterna.
Familjens rätt och möjlighet att få utvecklas är vår drivkaft i politiken. Fungerande familjer, biologiska eller ej, är grunden för ett gott samhälle.
Kristdemokratisk syn på människan gör skillnad. Är du en resurs bland andra resurser eller är du en unik varelse med okränkbart värde som inte är utbytbar?
Vi gör alla våra livsresor och bara vi vet hur de varit och vad som gjort dem möjliga. Det finns förståsigpåare som bedömer andras liv, framgångar och inte minst deras tillkortakommande. Vad ger någon rätten att bedöma vems liv som är värt att leva?
Alla har ett liv att berätta om och berättelserna måste få påverka. Är det bara de perfekta och de utan skavanker som har något att berätta? Det är viktigt att olika berättelser kommer fram och kompletterar bilden av verklighetens folk.
Du behöver inte hålla med, du behöver inte tycka om våra berättelser, du behöver inte dra samma slutsatser, men de ingår i verkligheten.
Vi vet att värderingar och människosyn i kristdemokratisk tappning är förutsättningen för ett gott samhälle för alla, inte bara för de perfekta! Vi har tagit ställning för ett samhälle där alla får plats och får göra sina egna livsresor på sina egna villkor.


Michael Anefur (KD)
Riksdagsledamot Kristianstad

David Lega (KD)
Riksdagskandidat Göteborg

onsdag 1 september 2010

Debatt och besök av David Lega.


Idag var det debatt på Önnestads folkhögskola. Det var lite som att komma hem, jag har arbetat på den skolan i några år. Som vanligt en bra debatt och jag hoppas eleverna blev något mer kloka:) Förstod när jag gick därifrån att jag gjort en godkänd insats då flera elever spontant sa till mig att de tyckte jag var bäst!
Någon som verkligen är bäst är David Lega, förstanamn på Göteborgslistan, kryssa honom för han behövs i riksdagen.
David är ett unikum, precis som alla vi andra! Det som gjorde att David valde att bli aktiv i kristdemokraterna var partiets syn på allas lika, unika och okränkbara värde. Kanske med betoning på unik, ingen av oss är den andre helt lik, vi är individer fullt ut. Alla har vi våra brister, ibland syns de tydligt som att inte kunna använda sina armar, ibland är bristerna betydligt mer dolda. Men poängen är att vi alla är unika och behöver kompletteras med och av andra. David hade en störtskön föreläsning på kvällen i Kristianstad. En föreläsning som nog gav oss alla nya perspektiv på både livet och omgivningen.
Som sagt ett kryss på David är ett kryss på ett bättre Sverige, bara så ni vet vad ni som bor i Göteborg ska göra!