Jag har varit medlem i kristdemokraterna i drygt 20 år och aldrig upplevt den stämning som finns i partiet just nu, och det är inte positivt menat! Sedan det blev klart att Mats Odell utmanade Göran Hägglund om platsen som partiordförande har många släppt alla hämningar. Så mycket rykten, halvsanningar, osanningar och överdrifter har jag aldrig hört tidigare och det gör mig både förundrad och upprörd. Vad håller på att hända med mitt fina parti? Människor som jag under många år haft stort förtroende för beter sig plötsligt som helt andra människor. Personer man högaktat visar sidor av helt annat slag!
Vad handlar då det hela om? Är det en radikalt ny politik som ska föras fram? Det verkar inte så då Odell själv säger att det politiskt inte finns några stora skillnader, vilket också varit konstigt eftersom Mats och Göran tillsammans haft stort ansvar i partiet under lång tid. Däremot finns det grupper runt Odell som vädrar morgonluft om att man kan få större inflytande än hittills.
Så länge jag varit med i partiet har grundregeln, kanske till och med den gyllene, varit att man i pläderingar endast talar för sin egen kandidat och inte mot någon annan. Så är det inte längre. Det har skett ett antal övertramp från båda sidor; det räcker att säga "ovetove" och "avgåhägglund.nu" för att nu ta två av de grövsta. Men det är inte bara de stora och uppmärksammade händelserna som hotar att splittra och förstöra partiet. Än farligare är alla de små nålstick som flitigt delas ut. Ibland offentligt men ännu oftare i det fördolda. Det finns ingen som vinner på detta förutom våra motståndare i andra partier.
Under hela denna tid, som började för mer än ett år sedan då de första kraven på avgång framfördes av Mikael O och Tuve S, har Göran Hägglund valt att inte svara med samma mynt. Han har troget fortsatt att tala om omsorgen av partiet, att det inte får grävas för djupa diken, att vi måste vara varsamma med varandra, att det kommer en dag då vi alla ska fortsätta att arbeta tillsammans för ett starkt kristdemokratiskt parti. Jag måste säga att Göran under denna stundom smutsiga tid uppträtt som en stark ledare med ett stort mått av personlig resning.
Jag är helt övertygad om att Göran vinner en stor seger på lördag kväll och sedan vidtar det riktigt svåra arbetet att föra partiet till valsegrar 2014. För att det ska bli möjligt måste alla dra åt samma håll, alla måste acceptera gemensamma beslut även om de inte till 100% gått min väg. En anledning till att partiet hamnat i ett prekärt läge är att vissa personer mer driver sin egen agenda än partiets! Misstolka mig nu inte, jag tror att öppen och skarp debatt leder oss framåt men när klubban fallit och beslut är taget så måste alla och envar gå ut och arbeta för beslutets genomförande!
Att ett parti innesluter personer med lite olika uppfattningar är både bra och naturligt för att inte säga livsnödvändigt. Men det är inte samma sak som att var och en kan tycka precis vad som helst och ändå påstå sig företräda partiet. Gemensamma beslut ska respekteras. Allt annat är omöjligt. Partiet har utvecklats till att allt mer bli en politisk kraft i både riksdag och regering. Detta innebär av naturlighet kompromissande med andra partier. Den som tror att KD ska kunna få igenom alla sina förslag till minsta komma har missförstått den politiska verkligheten. Inte heller moderaterna kan genomföra sin egen politik till 100% utan måste kompromissa med övrig i Alliansen. Detta politiska kompromissande leder till att partiet ibland framstår som otydligt. Detta ska hanteras genom att det finns en kraft som i alla lägen står för det som är partiets egna uppfattning, i vårt fall är det partisekreteraren som har det uppdraget, och därigenom kan vi bli tydliga även när vi ingår i regeringen.
Det har förekommit många åsikter om att partiet och Göran har varit dåliga förhandlare vilket är svårt att ta på allvar när vi kan konstatera att över 90% av vallöftena 2006 är genomförda och att prognosen innevarande period ser mycket bra ut. Jag ser denna kritik som ett sätt att misskreditera partiledaren.
Samtidigt framförs det kritik att samtliga tre ministrar finns på socialdepartementet. Om detta kan man självklart tycka mycket. Det bästa hade varit om vi haft fler ministrar och att de varit chefer över flera departement, men antalet och placeringarna är resultatet av valet. Istället för att önska något annat kan man använda det man har, det brukar vara mer konstruktivt. Jag menar att Göran, Maria, Stefan (och tidigare Mats) på ett förtjänstfullt sätt representerar KD i regeringen. Göran t.ex. toppar listan över de mest inflytelserika inom hälso- och sjukvård, låt oss sprida detta!
I den politiska centrifugen är det lätt att glömma bort varför vi finns till och vad som lockade oss att bli engagerade. Politik är betydligt mer än spelet om makten. Mitt politiska engagemang började med familjepolitiken och den är fortfarande central! Till den ska läggas det sociala ansvaret och möjligheten för det civila samhället att få utvecklas. Personalismen är kanske det som allra tydligast särskiljer KD från övriga partier, insikten att jag som individ inte är en ensam ö utan finns i ett sammanhang med andra. Insikten att jag inte är fullkomlig utan behöver kompletteras av min omgivning. Detta leder i min tanke till stor frihet men också till ett stort ansvar för andra.
När klubban fallit i Västerås är det allas vårt ansvar att gå vidare och utveckla politiken, att gemensamt stå upp bakom vår partiordförande, att inte fortsätta maktspelet, att använda varandras goda sidor och ge svenska folket ett riktigt bra kristdemokratiskt alternativ att rösta på 2014. Det kommer jag att använda all min energi till och hoppas att vi blir många som gör det.
tisdag 24 januari 2012
måndag 31 januari 2011
Nystarten i Norrköping
Så, några dagar efter kommun- och landstingsdagarna i Norrköping så börjar intrycken ta form. Visst är det svårt att ta till sig allt på en gång, det tar en stund innan man sorterat bland intryck och känslor!
Det som kändes allra mest och bäst var Hägglunds inspirerade tal där värderingarna stod högst upp. Detta inte bara för att mycket kändes igen från Framtidsgruppens resonemang utan snarast för Hägglunds förmåga att uttrycka partiets politiska uppdrag på ett bra sätt. Varken vi människor eller politiken mår bra av att endast koncentrera oss på kronor och ören, livet är något mer än lön och jobbskatteavdrag och politiken mer än ekonomi. Det går inte att skapa vare sig bra liv eller bra politik endast utifrån pengar! Som parti måste vi ha ett mål om att alla människor ska ha möjlighet att skapa sina liv utifrån sina egna behov och önskningar. Ingen ska behöva avstå att utveckla sin fulla potential. Samtidigt kan ingen förvänta sig att det alltid ska vara någon "annan" som tar ansvar. Ansvaret både för oss själva och andra är fundamentalt och fungerar bäst i en miljö där alla tas på allvar och får bidra med just sina kunskaper och förutsättningar. Det blir förödande när människor fråntas ansvaret och istället förvandlas till menlösa mottagare. Kanske det är här som skiljelinjen mellan kristdemokrater och vänsterfolk blir som allra tydligast. Där vänstern vill göra alla till "offer" vill vi se alla som ansvarskännande och kunniga personer. Där vänstern vill lägga allt till rätta och göra alla fyrkantiga ser vi människors olikheter som en tillgång. Där vänstern ser skatter som möjligheten att bestämma över människor ser vi skatter som nödvändiga för att ge trygghet när den egna kraften inte räcker till.
Läser i Aftonbladet,http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article8489187.ab, att familjen återigen anses vara ett hot mot mänskligheten! Börjar bli tröttsamt att vänstern aldrig kan förmå sig att erkänna familjens betydelse, först och främst för den enskilde men också för samhället. Hittills har jag inte stött på någon socialdemokrat som inte inom skål och vägg håller med om att familjen är viktigast. Men inom plakatpolitiken låter det som om familjen är det värsta som kan hända en människa!
Dock tyder en sådan artikel på att Hägglund är "något på spåret" som det heter nu för tiden, varför annars dessa påhopp?
Men det är inte bara Aftonbladet som går upp i varv. Världen Idags ledare av Siwert Öholm,http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=9613&Itemid=31, går heller inte av för hackor, dock från ett annat perspektiv! Där beskylls partiet och framtidsgruppen för att skämmas för kristna värderingar och framför allt att ägna för mycket uppmärksamhet åt HBTQ-frågor. Jag har skickat in en replik och ska därför inte förekomma denna i just detta blogginlägg. Men nog är det konstigt att Öholm säger att kristdemokraterna har en svag ledare med tanke på den succé Hägglund gjorde med sitt linjetal! Kan det möjligen bero på att Öholm mest umgås med Uppsaladistriktet som vill byta ut Hägglund? Min uppfattning är att förtroendet för partiledaren är fortsatt kompakt och att Uppsaladistriktet inte har så mycket stöd i sin ambition om partiledarbyte.
Några verkar ha missat att partiet, ja hela rörelsen, nu ska ha rådslag och peka ut partiets framtida politik och då kan man inte begära att partiledaren går i förväg och talar om hur det ska bli!
Nej, nu ska vi alla tillsammans lägga ner vår energi och uppfinningsrikedom för att skapa Sveriges bästa politik. Du är väl med?
Har du tid och lust kan du se och höra mycket från Norrköping på SVThttp://svtplay.se/v/2312059/kd-dagar_goran_hagglund_inledningstalar,http://svtplay.se/v/2312074/svt_forum/kd-dagar__kristdemokraterna_2.0?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2312059/sb,k108205,1,f,-1,http://svtplay.se/v/2312087/svt_forum/kd-dagar__david_lega?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2312074/sb,k108205,1,f,-1
Det som kändes allra mest och bäst var Hägglunds inspirerade tal där värderingarna stod högst upp. Detta inte bara för att mycket kändes igen från Framtidsgruppens resonemang utan snarast för Hägglunds förmåga att uttrycka partiets politiska uppdrag på ett bra sätt. Varken vi människor eller politiken mår bra av att endast koncentrera oss på kronor och ören, livet är något mer än lön och jobbskatteavdrag och politiken mer än ekonomi. Det går inte att skapa vare sig bra liv eller bra politik endast utifrån pengar! Som parti måste vi ha ett mål om att alla människor ska ha möjlighet att skapa sina liv utifrån sina egna behov och önskningar. Ingen ska behöva avstå att utveckla sin fulla potential. Samtidigt kan ingen förvänta sig att det alltid ska vara någon "annan" som tar ansvar. Ansvaret både för oss själva och andra är fundamentalt och fungerar bäst i en miljö där alla tas på allvar och får bidra med just sina kunskaper och förutsättningar. Det blir förödande när människor fråntas ansvaret och istället förvandlas till menlösa mottagare. Kanske det är här som skiljelinjen mellan kristdemokrater och vänsterfolk blir som allra tydligast. Där vänstern vill göra alla till "offer" vill vi se alla som ansvarskännande och kunniga personer. Där vänstern vill lägga allt till rätta och göra alla fyrkantiga ser vi människors olikheter som en tillgång. Där vänstern ser skatter som möjligheten att bestämma över människor ser vi skatter som nödvändiga för att ge trygghet när den egna kraften inte räcker till.
Läser i Aftonbladet,http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article8489187.ab, att familjen återigen anses vara ett hot mot mänskligheten! Börjar bli tröttsamt att vänstern aldrig kan förmå sig att erkänna familjens betydelse, först och främst för den enskilde men också för samhället. Hittills har jag inte stött på någon socialdemokrat som inte inom skål och vägg håller med om att familjen är viktigast. Men inom plakatpolitiken låter det som om familjen är det värsta som kan hända en människa!
Dock tyder en sådan artikel på att Hägglund är "något på spåret" som det heter nu för tiden, varför annars dessa påhopp?
Men det är inte bara Aftonbladet som går upp i varv. Världen Idags ledare av Siwert Öholm,http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=9613&Itemid=31, går heller inte av för hackor, dock från ett annat perspektiv! Där beskylls partiet och framtidsgruppen för att skämmas för kristna värderingar och framför allt att ägna för mycket uppmärksamhet åt HBTQ-frågor. Jag har skickat in en replik och ska därför inte förekomma denna i just detta blogginlägg. Men nog är det konstigt att Öholm säger att kristdemokraterna har en svag ledare med tanke på den succé Hägglund gjorde med sitt linjetal! Kan det möjligen bero på att Öholm mest umgås med Uppsaladistriktet som vill byta ut Hägglund? Min uppfattning är att förtroendet för partiledaren är fortsatt kompakt och att Uppsaladistriktet inte har så mycket stöd i sin ambition om partiledarbyte.
Några verkar ha missat att partiet, ja hela rörelsen, nu ska ha rådslag och peka ut partiets framtida politik och då kan man inte begära att partiledaren går i förväg och talar om hur det ska bli!
Nej, nu ska vi alla tillsammans lägga ner vår energi och uppfinningsrikedom för att skapa Sveriges bästa politik. Du är väl med?
Har du tid och lust kan du se och höra mycket från Norrköping på SVThttp://svtplay.se/v/2312059/kd-dagar_goran_hagglund_inledningstalar,http://svtplay.se/v/2312074/svt_forum/kd-dagar__kristdemokraterna_2.0?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2312059/sb,k108205,1,f,-1,http://svtplay.se/v/2312087/svt_forum/kd-dagar__david_lega?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2312074/sb,k108205,1,f,-1
måndag 17 januari 2011
Jakten inifrån!
Återigen kan man i dag läsa i Expressen att flera kristdemokrater inte hyser förtroende för partiledare Göran Hägglund. Om det vore partifolk i periferin skulle det väl vara en sak, men nu handlar det bland annat om två riksdagsledamöter, Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson. Då måste man ställa sig frågan vad de vill istället! På den frågan blir det självklart inget tydligt svar, lite suddigt uttrycks från Tuve Skånberg "Han (Göran Hägglund) har fortfarande mycket att bevisa om han vill fortsätta att vara partiledare och för att återvinna förtroendet bland våra kärnväljare".
Detta är klassiskt "mullvadande", peka inte på vad som gjorts fel, peka inte på vad du vill istället utan uttryck bara ett svagt förtroende. Om det fanns mer av ryggrad skulle kritiken vara tydlig och förslagen på lösningar av partiets problem forsa fram - av detta synes inget!
I vårt arbete med Framtidsstrategigruppen gick vi igenom många av de undersökningar som gjorts gällande partiledarens förtroende. I samtliga undersökningar var Göran Hägglund ett så kallat "flöte", alltså mer populär än partiet! Så problemet kanske inte är partiledaren utan delar av politiken. Kan det också vara så, hemska tanke, att många av oss aktiva kristdemokrater har ett gemensamt ansvar för att förtroendet inte är högre!
Förhoppningen är att hela partiet under våren kommer att föra en intensiv diskussion om politikens innehåll och framtida inriktning och därefter fatta beslut på rikstinget i Umeå. Till dessa rådslag är självklart även nämnda riksdagsledamöter välkomna, ja, jag förväntar mig till och med ett starkt och aktivt deltagande! Det är under dessa rådslag som debatten om partiets framtid ska föras, inte som vaga krav på partiledarens avgång!
Detta är klassiskt "mullvadande", peka inte på vad som gjorts fel, peka inte på vad du vill istället utan uttryck bara ett svagt förtroende. Om det fanns mer av ryggrad skulle kritiken vara tydlig och förslagen på lösningar av partiets problem forsa fram - av detta synes inget!
I vårt arbete med Framtidsstrategigruppen gick vi igenom många av de undersökningar som gjorts gällande partiledarens förtroende. I samtliga undersökningar var Göran Hägglund ett så kallat "flöte", alltså mer populär än partiet! Så problemet kanske inte är partiledaren utan delar av politiken. Kan det också vara så, hemska tanke, att många av oss aktiva kristdemokrater har ett gemensamt ansvar för att förtroendet inte är högre!
Förhoppningen är att hela partiet under våren kommer att föra en intensiv diskussion om politikens innehåll och framtida inriktning och därefter fatta beslut på rikstinget i Umeå. Till dessa rådslag är självklart även nämnda riksdagsledamöter välkomna, ja, jag förväntar mig till och med ett starkt och aktivt deltagande! Det är under dessa rådslag som debatten om partiets framtid ska föras, inte som vaga krav på partiledarens avgång!
söndag 16 januari 2011
Under spärren igen!
Ett flertal mätningar senaste månaderna har placerat kristdemokraterna under eller långt under 4%-spärren. Skulle detta bli valresultat så försvinner kristdemokraterna ur riksdagen och kanske också Alliansen förlorar regeringsmakten. Hur har det blivit så?
En anledning är naturligtvis att andra partier lyckats väl med att ta plats och presentera en politik som attraherar stora väljargrupper. Men det vore alldeles för enkelt att "skylla" på att andra är bättre, rimligare är att se över den egna politiken och organisationen och där hitta lösningar. I framtidsstrategigruppens rapport, http://www.kristdemokraterna.se/Rapporter/Framtidsgruppensrapport.aspx , finns många olika förslag och analyser.
Min bestämda uppfattning är att partiets framtid avgörs av hur medlemmarna väljer att hantera de kommande rådslagen. Vågar partiet ta ställning i avgörande framtidsfrågor utifrån partiets grundvärderingar eller väljer man att bli ett nischparti? Som tredje alternativ kan man också tänka sig att partiet väljer att vara en tyst och foglig lillebror i Alliansen!
Kan det vara så att all ekonomism till slut inte har svaren på människors alla frågor och behov?
Kan det vara så att den enskilde och familjen till slut inte bara vill ha ekonomi utan också en möjlighet att själv avgöra hur denna ekonomi ska användas?
Kan det vara så att frågan om miljö inte bara handlar om teknisk utveckling utan också ett eget ansvar att hushålla med de ändliga resurserna?
Kan det vara så att människor tröttnat på att polis och domstolar inte orkar med att beivra de så kallade "vardagsbrotten"?
Kan det vara så att kampen för alla människors lika, unika och okränkbara värde får konsekvenser både lokalt och globalt?
Kan det vara så att människor vill att hela Sverige ska få möjlighet att växa och utvecklas?
Kan det vara så att kristdemokraterna ska vara ett politiskt parti och bara det?
Kan olika falanger samsas i framtiden eller måste vissa antingen anpassa sig eller lämna?
Ja, det var bara en bråkdel av alla de frågor som vi kristdemokrater har att ta ställning till under våren. Blir svaren bra så kommer människor att se en tydlig, framåtriktad och stark politisk kraft som arbetar för människor och inte försvarar system eller stat. Blir svaren fel så kommer kristdemokraterna att försvinna som politisk kraft.
Någon kanske tycker att detta låter pessimistiskt men för mig är det precis tvärtom! Det är nu partiet har möjlighet att ta nya tag och skapa ett intresse för kristdemokratiska värderingar och praktisk politik.
MEN detta kan bara lyckas om alla vi som är "tokförälskade" i kristdemokraterna tar krafttag och utvecklar partiet.
En anledning är naturligtvis att andra partier lyckats väl med att ta plats och presentera en politik som attraherar stora väljargrupper. Men det vore alldeles för enkelt att "skylla" på att andra är bättre, rimligare är att se över den egna politiken och organisationen och där hitta lösningar. I framtidsstrategigruppens rapport, http://www.kristdemokraterna.se/Rapporter/Framtidsgruppensrapport.aspx , finns många olika förslag och analyser.
Min bestämda uppfattning är att partiets framtid avgörs av hur medlemmarna väljer att hantera de kommande rådslagen. Vågar partiet ta ställning i avgörande framtidsfrågor utifrån partiets grundvärderingar eller väljer man att bli ett nischparti? Som tredje alternativ kan man också tänka sig att partiet väljer att vara en tyst och foglig lillebror i Alliansen!
Kan det vara så att all ekonomism till slut inte har svaren på människors alla frågor och behov?
Kan det vara så att den enskilde och familjen till slut inte bara vill ha ekonomi utan också en möjlighet att själv avgöra hur denna ekonomi ska användas?
Kan det vara så att frågan om miljö inte bara handlar om teknisk utveckling utan också ett eget ansvar att hushålla med de ändliga resurserna?
Kan det vara så att människor tröttnat på att polis och domstolar inte orkar med att beivra de så kallade "vardagsbrotten"?
Kan det vara så att kampen för alla människors lika, unika och okränkbara värde får konsekvenser både lokalt och globalt?
Kan det vara så att människor vill att hela Sverige ska få möjlighet att växa och utvecklas?
Kan det vara så att kristdemokraterna ska vara ett politiskt parti och bara det?
Kan olika falanger samsas i framtiden eller måste vissa antingen anpassa sig eller lämna?
Ja, det var bara en bråkdel av alla de frågor som vi kristdemokrater har att ta ställning till under våren. Blir svaren bra så kommer människor att se en tydlig, framåtriktad och stark politisk kraft som arbetar för människor och inte försvarar system eller stat. Blir svaren fel så kommer kristdemokraterna att försvinna som politisk kraft.
Någon kanske tycker att detta låter pessimistiskt men för mig är det precis tvärtom! Det är nu partiet har möjlighet att ta nya tag och skapa ett intresse för kristdemokratiska värderingar och praktisk politik.
MEN detta kan bara lyckas om alla vi som är "tokförälskade" i kristdemokraterna tar krafttag och utvecklar partiet.
onsdag 12 januari 2011
Dags för nya tag i bloggosfären!
Det var längesedan jag skrev i bloggen. Tyvärr har jag också fått ändra namn på bloggen då valresultatet inte gav mig förnyat förtroende i Sveriges riksdag. Ska man vara besviken för det? Jo, på det personliga planet vore det osant att inte erkänna en besvikelse, jag tycker att jag hade mer att bidra med i riksdagen. Men ur ett demokratiskt perspektiv så visar det att demokratin fungerar, ingen förtroendevald har garanti för att uppdraget ska fortsätta efter val. Nog om det, livet går vidare och mitt engagemang för kristdemokraterna är helt intakt.
Tanken med bloggen är att dels kommentera dagsaktuella politiska frågor men också att försöka visa nya inriktningar och förslag på hur kristdemokraterna ska kunna utveckla sin politik. Jag hade förmånen att var ordförande för kristdemokraternas Framtidsstrategigrupp som lämnade sin rapport 17 december 2010. Där framför vi ett stort antal kritiska synpunkter men också många förslag och tankar om hur partiet ska kunna utvecklas fram till valen 2014 och 2018. Min övertygelse är att Sverige behöver ett starkt kristdemokratiskt parti! En inte helt omöjlig tanke är att jag under våren kommer att utveckla och spetsa en del av de tankar vi i gruppen lagt fram.
Tanken med bloggen är att dels kommentera dagsaktuella politiska frågor men också att försöka visa nya inriktningar och förslag på hur kristdemokraterna ska kunna utveckla sin politik. Jag hade förmånen att var ordförande för kristdemokraternas Framtidsstrategigrupp som lämnade sin rapport 17 december 2010. Där framför vi ett stort antal kritiska synpunkter men också många förslag och tankar om hur partiet ska kunna utvecklas fram till valen 2014 och 2018. Min övertygelse är att Sverige behöver ett starkt kristdemokratiskt parti! En inte helt omöjlig tanke är att jag under våren kommer att utveckla och spetsa en del av de tankar vi i gruppen lagt fram.
torsdag 16 september 2010
Ännu en gräns passerad!
Idag blir det en kort blogg! Alldeles för mycket arbete som måste skötas för att vinna val.
Men med skammens rodnad konstaterar jag att jag glömde att rapportera mitt hälsoval i söndags. Men idag kan jag konstatera att jag passerat ytterligare en gräns på väg ner! Vikt idag 91.9 kg. Det innebär att jag blivit 4,7 lättare sedan valrörelsen började.
Nu ska vi ha samtal om invandring både i Kristianstad och Malmö, en oerhört aktuell fråga som kräver sina svar.
Men med skammens rodnad konstaterar jag att jag glömde att rapportera mitt hälsoval i söndags. Men idag kan jag konstatera att jag passerat ytterligare en gräns på väg ner! Vikt idag 91.9 kg. Det innebär att jag blivit 4,7 lättare sedan valrörelsen började.
Nu ska vi ha samtal om invandring både i Kristianstad och Malmö, en oerhört aktuell fråga som kräver sina svar.
onsdag 15 september 2010
KD kämpar mot SD
Jag blir bekymrad när Sverigedemokraternas idéer får så stort genomslag i samhällsdebatten, skriver Michael Anefur (KD), integrationspolitisk talesperson och riksdagledamot från Kristianstad.
Hur kan ett parti utanför riksdagen, sprunget ur rasistiska Bevara Sverige Svenskt (BSS), få påverka debatten som Sverigedemokraterna (SD) gör?
De har en politik bestående av nationalism – drömmen om ett Sverige som aldrig funnits – och en vilja att skapa ett Sverige utan invandrare, på senare tid omformulerat till muslimer.
De har en enda fråga som de driver och det är att invandringen ska stoppas. Sverige klarar sig utan invandrare, speciellt utan muslimer! Vad de inte säger är att utan invandrare så stannar Sverige!
Du skulle inte kunna få tag på taxi inom rimlig tid, torgförsäljningen skulle nästan försvinna för att inte tala om alla olika matställen som drivs av invandrare! Men än mer allvarligt skulle vara att stora delar av äldreomsorg och sjukvård skulle stanna, människor skulle inte få den omvårdnad de behöver.
SD talar om massinvandring utan att definiera vad de menar utan låter folk skapa sig en egen bild. Fakta är att 2009 fick cirka 20 000 flyktingar (inklusive anhöriga) uppehållstillstånd i Sverige. Det är inte någon massinvandring!
SD säger att alla invandrare får bidrag, att de kostar oss "svenskar" en massa pengar. Detta är inte sant! För att få en rätt bedömning av kostnad/intäkt måste man se personens hela livstid. Vi kostar alla de första åren men får sedan arbete och bidrar till samhället.
SD påstår att vi har svängdörrar in i Sverige. Detta är helt felaktigt då endast var fjärde av de asylsökande 2009 fick asyl och uppehållstillstånd. De övriga bedömdes inte ha tillräckliga skäl för asyl!
Sant är att alldeles för många invandrare får leva i utanförskap under alltför lång tid, vilket skapar ångest, frustration och en otrygg situation för alla.
Lösningen på detta är att var och en snarast ska lära sig svenska och komma i studier/praktik eller arbete. För att underlätta och snabba på detta har regeringen ändrat flera lagar så att på kraven och möjligheterna har ökat att omedelbart komma i sysselsättning. SD:s lösning är att de ska kastas ut!
SD vill inte ha integration utan assimilation. Integration är att bli en del av det nya samhället, leva efter dess lagar, lära sig språket men samtidigt få behålla och bidra med sin egen tradition och historia. Assimilation är att den nyanlände ska anpassa sig i allt och om man inte kan det ska man kastas ut!
Jag blir bekymrad när medierna och en del politiska partier låter SD styra sina uttalande. Jag blir bekymrad när stora tidningar ägnar helsidor åt vad som kan hända om SD kommer in i riksdagen!
Jag blir ledsen när integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) i sin bok för fram idéer att invandrarfamiljer inte ska ha samma rätt till föräldrapenning eller att invandrare ska få en särskild lön under miniminivån! Men jag blir glad när ingen av Alliansens partiledare nappar på idéerna.
Jag blir bekymrad när jag hör olika partiföreträdare uttrycka att det är dags att stänga kommungränsen eller skriva nollavtal med migrationsverket. Allt detta är uttryck för att den moraliska kompassen störs av den populistiska!
Vi och Sverige har allt att vinna på en utvecklad integrationspolitik som gör Sverige attraktivt när vi det närmaste årtiondet ska slåss med hela Europa om den arbetskraft som ska efterträda alla de som kommer att gå i pension.
En röst på Kristdemokraterna är en röst på ett mänskligare Sverige – för allas lika, unika och okränkbara värde!
Publicerad i Kristianstadsbladet 20100915
Hur kan ett parti utanför riksdagen, sprunget ur rasistiska Bevara Sverige Svenskt (BSS), få påverka debatten som Sverigedemokraterna (SD) gör?
De har en politik bestående av nationalism – drömmen om ett Sverige som aldrig funnits – och en vilja att skapa ett Sverige utan invandrare, på senare tid omformulerat till muslimer.
De har en enda fråga som de driver och det är att invandringen ska stoppas. Sverige klarar sig utan invandrare, speciellt utan muslimer! Vad de inte säger är att utan invandrare så stannar Sverige!
Du skulle inte kunna få tag på taxi inom rimlig tid, torgförsäljningen skulle nästan försvinna för att inte tala om alla olika matställen som drivs av invandrare! Men än mer allvarligt skulle vara att stora delar av äldreomsorg och sjukvård skulle stanna, människor skulle inte få den omvårdnad de behöver.
SD talar om massinvandring utan att definiera vad de menar utan låter folk skapa sig en egen bild. Fakta är att 2009 fick cirka 20 000 flyktingar (inklusive anhöriga) uppehållstillstånd i Sverige. Det är inte någon massinvandring!
SD säger att alla invandrare får bidrag, att de kostar oss "svenskar" en massa pengar. Detta är inte sant! För att få en rätt bedömning av kostnad/intäkt måste man se personens hela livstid. Vi kostar alla de första åren men får sedan arbete och bidrar till samhället.
SD påstår att vi har svängdörrar in i Sverige. Detta är helt felaktigt då endast var fjärde av de asylsökande 2009 fick asyl och uppehållstillstånd. De övriga bedömdes inte ha tillräckliga skäl för asyl!
Sant är att alldeles för många invandrare får leva i utanförskap under alltför lång tid, vilket skapar ångest, frustration och en otrygg situation för alla.
Lösningen på detta är att var och en snarast ska lära sig svenska och komma i studier/praktik eller arbete. För att underlätta och snabba på detta har regeringen ändrat flera lagar så att på kraven och möjligheterna har ökat att omedelbart komma i sysselsättning. SD:s lösning är att de ska kastas ut!
SD vill inte ha integration utan assimilation. Integration är att bli en del av det nya samhället, leva efter dess lagar, lära sig språket men samtidigt få behålla och bidra med sin egen tradition och historia. Assimilation är att den nyanlände ska anpassa sig i allt och om man inte kan det ska man kastas ut!
Jag blir bekymrad när medierna och en del politiska partier låter SD styra sina uttalande. Jag blir bekymrad när stora tidningar ägnar helsidor åt vad som kan hända om SD kommer in i riksdagen!
Jag blir ledsen när integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) i sin bok för fram idéer att invandrarfamiljer inte ska ha samma rätt till föräldrapenning eller att invandrare ska få en särskild lön under miniminivån! Men jag blir glad när ingen av Alliansens partiledare nappar på idéerna.
Jag blir bekymrad när jag hör olika partiföreträdare uttrycka att det är dags att stänga kommungränsen eller skriva nollavtal med migrationsverket. Allt detta är uttryck för att den moraliska kompassen störs av den populistiska!
Vi och Sverige har allt att vinna på en utvecklad integrationspolitik som gör Sverige attraktivt när vi det närmaste årtiondet ska slåss med hela Europa om den arbetskraft som ska efterträda alla de som kommer att gå i pension.
En röst på Kristdemokraterna är en röst på ett mänskligare Sverige – för allas lika, unika och okränkbara värde!
Publicerad i Kristianstadsbladet 20100915
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
