Nystarten i Norrköping

Så, några dagar efter kommun- och landstingsdagarna i Norrköping så börjar intrycken ta form. Visst är det svårt att ta till sig allt på en gång, det tar en stund innan man sorterat bland intryck och känslor!
Det som kändes allra mest och bäst var Hägglunds inspirerade tal där värderingarna stod högst upp. Detta inte bara för att mycket kändes igen från Framtidsgruppens resonemang utan snarast för Hägglunds förmåga att uttrycka partiets politiska uppdrag på ett bra sätt. Varken vi människor eller politiken mår bra av att endast koncentrera oss på kronor och ören, livet är något mer än lön och jobbskatteavdrag och politiken mer än ekonomi. Det går inte att skapa vare sig bra liv eller bra politik endast utifrån pengar! Som parti måste vi ha ett mål om att alla människor ska ha möjlighet att skapa sina liv utifrån sina egna behov och önskningar. Ingen ska behöva avstå att utveckla sin fulla potential. Samtidigt kan ingen förvänta sig att det alltid ska vara någon "annan" som tar ansvar. Ansvaret både för oss själva och andra är fundamentalt och fungerar bäst i en miljö där alla tas på allvar och får bidra med just sina kunskaper och förutsättningar. Det blir förödande när människor fråntas ansvaret och istället förvandlas till menlösa mottagare. Kanske det är här som skiljelinjen mellan kristdemokrater och vänsterfolk blir som allra tydligast. Där vänstern vill göra alla till "offer" vill vi se alla som ansvarskännande och kunniga personer. Där vänstern vill lägga allt till rätta och göra alla fyrkantiga ser vi människors olikheter som en tillgång. Där vänstern ser skatter som möjligheten att bestämma över människor ser vi skatter som nödvändiga för att ge trygghet när den egna kraften inte räcker till.
Läser i Aftonbladet,http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article8489187.ab, att familjen återigen anses vara ett hot mot mänskligheten! Börjar bli tröttsamt att vänstern aldrig kan förmå sig att erkänna familjens betydelse, först och främst för den enskilde men också för samhället. Hittills har jag inte stött på någon socialdemokrat som inte inom skål och vägg håller med om att familjen är viktigast. Men inom plakatpolitiken låter det som om familjen är det värsta som kan hända en människa!
Dock tyder en sådan artikel på att Hägglund är "något på spåret" som det heter nu för tiden, varför annars dessa påhopp?
Men det är inte bara Aftonbladet som går upp i varv. Världen Idags ledare av Siwert Öholm,http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=9613&Itemid=31, går heller inte av för hackor, dock från ett annat perspektiv! Där beskylls partiet och framtidsgruppen för att skämmas för kristna värderingar och framför allt att ägna för mycket uppmärksamhet åt HBTQ-frågor. Jag har skickat in en replik och ska därför inte förekomma denna i just detta blogginlägg. Men nog är det konstigt att Öholm säger att kristdemokraterna har en svag ledare med tanke på den succé Hägglund gjorde med sitt linjetal! Kan det möjligen bero på att Öholm mest umgås med Uppsaladistriktet som vill byta ut Hägglund? Min uppfattning är att förtroendet för partiledaren är fortsatt kompakt och att Uppsaladistriktet inte har så mycket stöd i sin ambition om partiledarbyte.
Några verkar ha missat att partiet, ja hela rörelsen, nu ska ha rådslag och peka ut partiets framtida politik och då kan man inte begära att partiledaren går i förväg och talar om hur det ska bli!
Nej, nu ska vi alla tillsammans lägga ner vår energi och uppfinningsrikedom för att skapa Sveriges bästa politik. Du är väl med?
Har du tid och lust kan du se och höra mycket från Norrköping på SVThttp://svtplay.se/v/2312059/kd-dagar_goran_hagglund_inledningstalar,http://svtplay.se/v/2312074/svt_forum/kd-dagar__kristdemokraterna_2.0?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2312059/sb,k108205,1,f,-1,http://svtplay.se/v/2312087/svt_forum/kd-dagar__david_lega?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2312074/sb,k108205,1,f,-1

Jakten inifrån!

Återigen kan man i dag läsa i Expressen att flera kristdemokrater inte hyser förtroende för partiledare Göran Hägglund. Om det vore partifolk i periferin skulle det väl vara en sak, men nu handlar det bland annat om två riksdagsledamöter, Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson. Då måste man ställa sig frågan vad de vill istället! På den frågan blir det självklart inget tydligt svar, lite suddigt uttrycks från Tuve Skånberg "Han (Göran Hägglund) har fortfarande mycket att bevisa om han vill fortsätta att vara partiledare och för att återvinna förtroendet bland våra kärnväljare".
Detta är klassiskt "mullvadande", peka inte på vad som gjorts fel, peka inte på vad du vill istället utan uttryck bara ett svagt förtroende. Om det fanns mer av ryggrad skulle kritiken vara tydlig och förslagen på lösningar av partiets problem forsa fram - av detta synes inget!
I vårt arbete med Framtidsstrategigruppen gick vi igenom många av de undersökningar som gjorts gällande partiledarens förtroende. I samtliga undersökningar var Göran Hägglund ett så kallat "flöte", alltså mer populär än partiet! Så problemet kanske inte är partiledaren utan delar av politiken. Kan det också vara så, hemska tanke, att många av oss aktiva kristdemokrater har ett gemensamt ansvar för att förtroendet inte är högre!
Förhoppningen är att hela partiet under våren kommer att föra en intensiv diskussion om politikens innehåll och framtida inriktning och därefter fatta beslut på rikstinget i Umeå. Till dessa rådslag är självklart även nämnda riksdagsledamöter välkomna, ja, jag förväntar mig till och med ett starkt och aktivt deltagande! Det är under dessa rådslag som debatten om partiets framtid ska föras, inte som vaga krav på partiledarens avgång!

Under spärren igen!

Ett flertal mätningar senaste månaderna har placerat kristdemokraterna under eller långt under 4%-spärren. Skulle detta bli valresultat så försvinner kristdemokraterna ur riksdagen och kanske också Alliansen förlorar regeringsmakten. Hur har det blivit så?
En anledning är naturligtvis att andra partier lyckats väl med att ta plats och presentera en politik som attraherar stora väljargrupper. Men det vore alldeles för enkelt att "skylla" på att andra är bättre, rimligare är att se över den egna politiken och organisationen och där hitta lösningar. I framtidsstrategigruppens rapport, http://www.kristdemokraterna.se/Rapporter/Framtidsgruppensrapport.aspx , finns många olika förslag och analyser.
Min bestämda uppfattning är att partiets framtid avgörs av hur medlemmarna väljer att hantera de kommande rådslagen. Vågar partiet ta ställning i avgörande framtidsfrågor utifrån partiets grundvärderingar eller väljer man att bli ett nischparti? Som tredje alternativ kan man också tänka sig att partiet väljer att vara en tyst och foglig lillebror i Alliansen!
Kan det vara så att all ekonomism till slut inte har svaren på människors alla frågor och behov?
Kan det vara så att den enskilde och familjen till slut inte bara vill ha ekonomi utan också en möjlighet att själv avgöra hur denna ekonomi ska användas?
Kan det vara så att frågan om miljö inte bara handlar om teknisk utveckling utan också ett eget ansvar att hushålla med de ändliga resurserna?
Kan det vara så att människor tröttnat på att polis och domstolar inte orkar med att beivra de så kallade "vardagsbrotten"?
Kan det vara så att kampen för alla människors lika, unika och okränkbara värde får konsekvenser både lokalt och globalt?
Kan det vara så att människor vill att hela Sverige ska få möjlighet att växa och utvecklas?
Kan det vara så att kristdemokraterna ska vara ett politiskt parti och bara det?
Kan olika falanger samsas i framtiden eller måste vissa antingen anpassa sig eller lämna?
Ja, det var bara en bråkdel av alla de frågor som vi kristdemokrater har att ta ställning till under våren. Blir svaren bra så kommer människor att se en tydlig, framåtriktad och stark politisk kraft som arbetar för människor och inte försvarar system eller stat. Blir svaren fel så kommer kristdemokraterna att försvinna som politisk kraft.
Någon kanske tycker att detta låter pessimistiskt men för mig är det precis tvärtom! Det är nu partiet har möjlighet att ta nya tag och skapa ett intresse för kristdemokratiska värderingar och praktisk politik.
MEN detta kan bara lyckas om alla vi som är "tokförälskade" i kristdemokraterna tar krafttag och utvecklar partiet.

Dags för nya tag i bloggosfären!

Det var längesedan jag skrev i bloggen. Tyvärr har jag också fått ändra namn på bloggen då valresultatet inte gav mig förnyat förtroende i Sveriges riksdag. Ska man vara besviken för det? Jo, på det personliga planet vore det osant att inte erkänna en besvikelse, jag tycker att jag hade mer att bidra med i riksdagen. Men ur ett demokratiskt perspektiv så visar det att demokratin fungerar, ingen förtroendevald har garanti för att uppdraget ska fortsätta efter val. Nog om det, livet går vidare och mitt engagemang för kristdemokraterna är helt intakt.
Tanken med bloggen är att dels kommentera dagsaktuella politiska frågor men också att försöka visa nya inriktningar och förslag på hur kristdemokraterna ska kunna utveckla sin politik. Jag hade förmånen att var ordförande för kristdemokraternas Framtidsstrategigrupp som lämnade sin rapport 17 december 2010. Där framför vi ett stort antal kritiska synpunkter men också många förslag och tankar om hur partiet ska kunna utvecklas fram till valen 2014 och 2018. Min övertygelse är att Sverige behöver ett starkt kristdemokratiskt parti! En inte helt omöjlig tanke är att jag under våren kommer att utveckla och spetsa en del av de tankar vi i gruppen lagt fram.